Vad kan en svepande hand betyda på workshop?

Bild har inget med text att göra. Fotograf  okänd

Att jobba i formen workshop där en samlas, tillfälligt för att antingen diskutera eller göra något praktiskt tillsammans, är en enormt positiv arbetsform. En grupps olika kompetens och infallsvinklar på samma fråga är ett härligt smörgåsbord att plocka guldkorn ur.

 Min utgångspunkt för denna text är att alla individer skall kunna delta i ett sådant forum även om det finns hinder i själen att våga göra vissa saker.

Denna text vänder sig till er som håller i någon form av workshop som ledare och att ni kan visa en öppenhet för alla som vill delta även om de har vissa hinder, som  blygsel inför att tex presentera sig själv, eller att aktivt arbeta med något tillsammans med andra. Har ej någon grundad statistik att hänvisa till men min egen uppskattning är att i en grupp av ca 12 så är 1,5 (grundad på upplevda situationer, över en tid av 6 månader) enormt olustiga inför att prata. Då är ju ej de medräknade som kanske inte gick på dessa event pga risken att de skulle hamna i en situation som presentation av sig själv.

Om en som ledare eller moderator säger inledningsvis att de som vill kan presentera sig, då går det att delta och med sin egen hand göra en svepande rörelse till nästa person och slippa utsätta sig själv för en kanske just då oändligt jobbig situation, att prata i grupp.
Kan även vara bra att i eventinbjudan skriva något om detta att de som vill deltar i det praktiska arbetet men det går även att vara med och lyssna.

Vi är olika som individer och själv har jag haft en sådan period tidigare i mitt liv, när jag levde med panikångest. En sådan *enkel* situation som att prata i grupp var helt omöjligt, under väntan på min tur, så åkte ångesten upp i raketfart och jag lämnade ofta rum och grupp pga detta. Tänker att många kanske avstår event, en för dem annars intressant upplevelse pga hinder som blygsel och ångest mm. Valet blir ju då att en helt enkelt stannar hemma. Deras guldkorn till ämnet faller bort då eftersom de kanske hade delat någon tanke runt ämnet i samtal på eventet eller på nätet som är en stark positiv kraft för blyga individer.

Uppdatering 19,00 25 april

En god vän Daniel Karlsson startade ett samtal på G+ utifrån denna bloggpost

Hur ska vi kunna träffas?

Ur våra möten med varandra, växer det fram en förståelse, och kännedom om varandras sätt att tänka och tycka. Det gör att vi sedan förstår vad som sägs på nätet av de individer som vi kan koppla ett verklighetens möte med. Personligen så känns det stimulerande att träffa och prata med olika individer. Det utvecklar mig som Anne, samt att jag alltid får åsikter med mig att fundera vidare på inom mig. Jag grundar detta på ett synsätt, att alla påverkas av ett möte, ingen lämnar ett möte med någon, utan att ha påverkats. Jag tycker själv det är intressant att möta individer som ej tror att det påverkas av vårt möte. Som har en tro på sig själv att de är. Jag ser mer som att vi blivit, då finns det en utveklingsmöjlighet. Är är beständigt, enligt mig så är ingen levande människa beständig, utan i ständig förändring.

Det jag önskar och skulle vilja göra är att undersöka möjligheter till ekonomiska bidrag, så att vi kan fortsätta med event mm. Även för oss som ej har möjligheter att resa på Piratpartiets bekostnad. Jag vet att det finns tankar om ledarskapsutbildning. Min önskan är att eventuellt dessa event innehåller mer, workshops mm, så att fler av oss kan delta. Finns det möjlighet att skapa ett projekt, där nätpersoner ges möjlighet till verklighets möten med varandra? Kanske kan ligga i tiden att få EU bidrag eller dyligt till sådan verksamhet.

Många av oss pirater är fattiga, pengar kommer ej in i önskad mängd, men våra utgifter kommer utan att vi ber om det.