Jag får inte ihop texten, oups nu är den klar

Foto: Elin Kristiansson

Håller på med en avslutande text gällande var just jag är i livet. Känner att det är svårt att få ihop dessa rader. Förstår att det beror på att den ska handla om mig själv, svårt att se sig själv tydligt.

Tänkte sätta ord på hur det är att vara sjukpensionär med tre sk diagnoser: Depression, ångest och smärta.

Kanske kommer det en text eller så gör det inte det. Att ställa krav på sig själv är väl ett nyckelord, i vad jag försöker komma ifrån. Insikter som är så svåra att mäta,  hur mycket kraft jag egentligen äger i stunden när mina diagnoser samspelar och sätter mig ur spel.

Rent politiskt har jag som en form av frihetskämpe, för jämlikhet kärlek, frihet, Anonymous   samt integritet, klivit ner från min barrikad. Tiden nu är för mig och att göra stunder som är fina i livet, trots diagnoser som lever sitt eget liv i min kropp och  #sinnet

Jag bestämmer så att detta får bli slutorden i min blogg här på nätet, kommer att fortsätta skriva inlägg på sajten G+, provar att länka in mig själv här, ler gott. Hoppas det blir rätt länk ifall du är intresserad av just mina ord mellan varven. Har en positiv förmåga och det är att kunna kläcka ur mig något vettigt, som vi säger insikt, på denna sajt. Vill ändå att du vet att de sk insikterna kommer ur grubblerier och en form av samtal inom mig med mig själv. Kognitiv beteendeterapi, med faktiskt mig själv, eftersom jag ständigt söker förändring och att leva gott, trots diagnoserna


Länkar även in, Leif GW Persson, vi funderar tydligen på lika fast vi är så olika. Vem är jag, en mycket bra fråga att ställa sig själv och framför allt, vem vill jag vara? För det är bara tid för det nu, att vara

...

Vem kan jag ändra på, dig eller mig?

Bara mig själv och de val jag gör, är nu det självklara svaret, efter ett psykdyk light som jag gått igenom. När jag dyker i sinnet, så efteråt har jag en kriskänsla, att jag ridit igenom stormen och är lite starkare klokare och tar beslut som blir bra för mig. Beslut att ändra på mig själv, inte gå in i mina gamla mönster, där jag kan vara förälskad i en man och tyvärr veta att detta ej leder någonstans. Att stanna i den känslan kan vara väldigt bekvämt, en får vara förälskad, men innerst inne veta att det blir inget allvarligt av detta, ingen relation och jag går in en drömvärld där jag kan drömma, utan att vara i verkligheten.

Tror nog att min själ syns i denna tavla, jag skapat

Att våga släppa denna förälskelse innebär att jag ej kan stanna i tryggheten, utan göra en plan för just verkligheten. Det är här det svåra kommer, att faktiskt göra någon praktiskt för att kunna gå vidare i just mitt liv. När längtan och viljan att höra hans röst kommer, så får jag ta den smällen och vänta och vänta, tills det släpper. Jag måste bara i stunden känna känslan, koppla på hjärnan och samtala med mig själv med min vishet, erfarenhet  samt den starka viljan jag fått att bejaka min frihet och lust till hur mitt liv ska se ut.

Beslut som vuxit fram är att om jag möter en trevlig man, våga stå kvar och ta kampen med den blyga Anne. Sedan om det bara är ett samtal för stunden, så är det viktigt för mig ändå att träna mig i det personliga samtalet med en manlig individ.

Med en bakgrund som ett övergivet Maskrosbarn, så är det min tid i relation att bli sedd och få omsorg precis för den jag är i stunden. Jag har en mycket glad och trevlig sida som jag väldigt gärna bejakar, sedan självklart så finns det en Anne som lever med smärta i kroppen, det kommer en tår och det finns stunder när jag bara vill vara. Även detta går att göra tillsammans med en man, som ser hela mig och tycker att jag är okej som jag är i stunden. Det finns en risk och en stor baksida av att vara just glad och trevlig, det tenderar att individ vill ha den biten när det passar, så ni ska veta att livet som glad och trevlig kan vara nog så komplicerat.

Nu när jag kämpar med att förändra just mig, så kommer ju slängar av förändringsångest. Numera vet jag att det är övergående, denna form av ångest är bara så värd att rida igenom, för jag går ju framåt i mitt liv och skapar ett liv som just jag vill ha.

Självklart när jag skriver detta så kommer en stark längtan och jag får faktiskt rida igenom det i nattens mörker som skyddar mig. He, det gick över, nice *glad*

...

Vad händer när Kekki får psykbryt?

Bild har inget med text att göra

Det är en process som när jag skriver om det, så är jag på väg ur en tid, typ några dagar med hög ångest och sorg över mitt liv. Det finns vissa gränser i min kropp för att kunna delta i aktiviteter och event i den härliga storstad som jag valt att bo nära, Göteborg. Gränsen har ett konstigt namn som heter smärta. Insikten som kommer mellan varven när jag kommer på att mitt liv som sjukpensionär innebär daglig planering och ibland försiktighet för att kunna, orka göra något som jag vill.

Nu när jag skriver om detta, så är läkandet i full gång efter detta psykbryt. Där jag helt enkelt stannat upp och ändrat mina planer för vad jag kan göra och delta i som förgyller min tillvaro. För i stunden av ångest och sorg, är ingen tanke logisk, lätt att hamna i grubbel, vilket är ett negativt ord för mig. Jag ser bara begränsningarna och inga möjligheter till något som berikar mitt liv.
Igår vände detta, jag kunde skriva på nätet att jag har fallit i oros och grubbelgropen. Sedan kom det tankar ur mig som var praktiska och en ny plan börjar ta form och beslut är gjorda om vad som går att göra och vad jag faktiskt kan låta bli. Det är viktigt att inte pressa en kropp och själ som är belastad, kommer inget gott ur det.

Planering
Kontakta sjukgymnastiken i Partille och få en ny typ av sjukgymnastik, som kroppen klarar och blir starkare av.
Inse att jag ej kan delta på event som är för långa tidsmässigt, känns konstigt att skriva så här, men det är min verklighet idag och framåt

Så en kan väl säga att jag provat mig fram ett tag och ser nu efter att hjärnans logiska tänkande är igång, vad som fungerar för mig och vad jag bör undvika. Säkert glömmer jag detta efter ett tag igen, trots min ålder så är det Learning by doing som gäller. *ler gott*
.
Uppdatering 10 maj 2013

Detta är träningsprogrammet jag provade som vattengymnastik. Jag förstår nu att det är ett mycket bra program för de som ej har skador av min typ.
Har nu gjort en plan med fysioterapeut och det är enbart promenader samt några tillfällen hos dem med avspänning. Jag har provat avspänningen nu en av fyra gånger , märker av att smärtnivån har lossnat, samt att jag kan göra detta hemma kortare stunder för att kroppen ska släppa spänningar som skapar mer smärta. Inser även att även om solen skiner så behöver jag vila när kropp och själ säger så. Det känns faktiskt okej, för jag vet att det kommer fler smärtfria stunder ur den vilan.

Uppdaterad 30 maj 2013

Autogen träning är det som jag ägnar mig åt förutom promenader och ett par övningar för nacke och rygg hemma. Med dessa meningar som jag tänker för mig själv för att tömma ur huvudet på annat som virrar och gör att spänningar stiger i muskelatur och ökar smärtnivån. Jag lägger med bekvämt eller sitter bekvämt och så upprepar jag någon av dessa meningar för mig själv, så slappnar jag av och smärtnivån går ner i kroppen. Jag har lagt till en positiv mening själv som lyder, det är okej Anne att slappna av. Orden är positiva och jag väljer varje gång de meningar som just för stunden hjälper mig att inte tänka utan unna mig en stunds avspänning. Effekten är för mig enorm, efter belastning som ökar smärtan så kan jag få ner den snabbare på en *dräglig* nivå, om nu smärta kan vara normalt?
Denna teknik är för mig lite kognitiv beteendeterapi, att jag faktiskt med positiva tankar kan påverka min kropp och min själ att våga tänka positiva tankar som ger mig själv effekter så att jag kan leva ett mer värdigt liv som Anne. Att våga vara den som får slappna av och låta kroppen läka en stund. Tar bort mycket rädslor som ofta är grund till vårt mående i stunden. Jag vågar göra saker även om smärtnivån blir för hög, genom denna teknik och tankeverksamhet vet jag att jag kommer igen och vågar göra fler saker bara jag ger mig tid att återhämta kraft och energi.

Dansade vi utomhus idag på Lunch Beat Göteborg?

Kanske känner du igen en sko eller skugga? Kul att leka med bild i takt till musiken när vi träffades på event Lunch Beat Göteborg  . Kika in i länken om du vill vara med eller se fler bilder från idag.

Vinter eller vår, kan bara säga att kläder åkte av i takt med dans och solens värme, det var allt en speciell dag när vi fick chansen att starta  innan våren med dans utomhus.

Personligen känner jag mig fri på dessa event, jag rör mig som jag vill och njuter av gruppens glädje, dans och musik. Jag varvar dans med lite rörelseterapi, eftersom jag lever med smärta. Bygger upp kroppen samtidigt som spända muskler slappnar av, vilket ger ett välbehag i kroppen. Jag kan verkligen rekomendera dessa event som något du verkligen kan få positiv energi ur.

Får en köpa julklappar till sig själv?

Ja om en som jag behöver vissa praktiska saker för att min vardag ska bli behagligare. Passar på då att handla julklappar som är praktiska och räcker länge. Kängorna är jag nog mest glad över, de kommer att ge mig frihet att promenera. Jag lever med smärta efter olycka, så att ha en bra känga är bästa medicin  mot en kropp som gör ont. Jag kommer att kunna med glädje delta på bla #geekwalk Göteborg.

blockljus för 10 kronor styck har gett mycket mys

Kängorna är bästa medicin mot smärta. Älskar att promenera

Kalender är ju ett smart verktyg i livet

Täckskjol som värmer bak och rygg. Samt att en  ser snygg ut.

Nice

Extra usb uttag

Gråt av smärta?

foto Anne Kekki

Jag överlevde en olycka, nu vet jag vad olycka är. Dagligen efter den så ska jag leva med smärta. Nu mer har jag lärt mig att gråta när det gör ont, för det är faktiskt något att gråta över. Jag vet att om jag vilar en stund så blir det bättre, det är dessa stunder som jag låter tårarna komma. En hunds betydelse i denna stund har jag ej ord för. Qarma min pinscherflicka, lägger sig emot där smärtan är som störst för stunden.


Jag är tacksam över att jag lever, vet att jag kunde ha dött. Jag kan gå och göra ganska mycket aktiviteter, med planering för att kunna återhämta mig efteråt ifall jag utlöser nivå 10 av 10 på smärtskalan. För att beskriva hur ont jag kan ha, så om någon  i min värsta stund gav mig en spruta med smärtstillande, så skulle jag inte tveka att köra in den rakt i punkten där det är som värst.


När jag träffar folk så pratar jag inte om detta, jag vill leva och känna glädje ge och få energi av de jag möter. en del undrar ibland varför jag är lite ensamvarg. Jag behöver läka och vila, för att kunna fånga meningen med livet. Jag har min mening med livet. Att få mig ett gott skratt, göra någon glad. Tycker om att ta dagen som den kommer, göra det kroppen orkar utan krav. Har märkt en konstig grej med krav på sig själv. De dagar jag bestämmer att jag inte ska göra något då blir det ibland mest gjort? 
Jag har dagar som jag är så gott som smärtfri, då längtar jag efter att tex jobba igen. Längtan går snabbt över när smärtan och själen gör sig påmind. Det finns en anledning att jag är sjukpensionär, jag valde inte olyckan själv.

Hur tänker Anne Kekki nu då?

foto  Karin Skov

Vad jag önskar att vi individer kunde älska oss själva för den vi är. Se våra egna bästa sidor. Jag skulle vilja krama alla er yngre och säga till var och en av er. Du är okej och jag är okej, som vi är.

Jag ser livet som en resa och den har tagit mig till Göteborg nu. Känner att jag trivs här nu, har tagit flera månader att förstå vad en Storstad är. Det är ju som typ halva Värmland, när jag ska ner till centrum, så tar det lika lång tid som resa från Deje till Karlstad.

Hur tänker Anne göra nu och på livets resan här i vår? Jag har bestämt mig för att träna på att ta hand om mig själv och få vara som jag vill vara i stunden. Jag lever ju med smärta och psykisk ohälsa i form av depression. Min insikt nu är att jag är sjukpensionär pga anledning, det är inget som jag önskat mig själv. Som säkert många andra så märkte jag av att kraven ökade på mig själv av mig själv när det blev ljusare och varmare ute. Detta gjorde att jag belastade mig för mycket vilket utlöste smärta och oro, en känsla av misslyckande och att jag inte räcker till. Tror ju att alla andra är så starka och duktiga, i de stunder jag anklagar mig för kraftlöshet och känner av en dålig självkänsla.


Tog lite kloka samtal med mig själv, en typ av kognitiv terapi inom mig. Där jag bestämde mig för att lyssna mer på min kropp och själ. Så följden är i mitt sätt att vara nu tex: Behöver jag vila så skiter jag i om solen skiner, drar för hemma här och vilar mig med en film.

Är jag för gammal för Piratpartiets styrelse?

Jag är bara 53 år just nu. Har min ålder något med att jag tackar nej till nomineringen av mig till styrelsepost i Piratpartiet? Ja faktiskt påverkar det mitt beslut, till er yngres fördel. Förutom det så lever jag med smärtor i min kropp som gör att jag har svårt ibland med detta. När jag arbetat som funktionär, aktivist på event mm så  har jag efteråt fått återhämta mig med vila och belastning för att få min kropp i skick igen, kan ta upp till ca 4-5 dagar innan detta är gjort. Men jag finner ett sådant nöje i att hjälpa till, samt får sådan positiv energi av er pirater, så smärtan är värt det.

Två aktiva valkampanjer med bla min piratbil har raserat min ekonomi. Samt att flytt till Göteborg tog hårt i plånboken med. Nu måste jag anpassa mig efter min ekonomi och inse att jag är #fattig. Detta stör mig inte nämnvärt eftersom jag vet att om jag lever efter tillgångar ett tag, så är jag på benen igen. Men det måste göras i praktiskt handling. Så nu blir det att tänka: Det bästa i livet är gratis.

Jag kommer att fortsätta som nätaktivist och medlem i piratpartiet Göteborg.

Våga visa känslor, är inte alltid kärlek

Själv har jag separerat från min särbo. Det känns smärtsamt i mitt hjärta, men det jag fått uppleva i kärlek och närhet får överväga smärtan. För hade jag inte vågat älska så hade jag inte fått det fina som närhet och värme ger. Det jag är glad över idag är att jag är en hel människa, jag valde att vara Anne som hon är och vill vara. Så min känsla idag är att jag är fri. Piratpartiet är en källa för oss individer att växa i, genom bekräftelse av mina piratkamrater, så tror jag på mig själv och vågar vara Anne.



Emma oppassande har med känslor, vi är hela människor med både ilska och kärlek inom oss. Det hon klarat av är att förmedla sin ilska i ett tydligt budskap om vad som gör henne förbannad.

Vice partiledare Anna Troberg uppmärksammade detta med.

Piratpartiet växer i styrka om vi bejakar varandras kompetenser och kunnande.

hugs from
pirate mom