Att tala för en grupp, nervöst eller?

Att tala inför en grupp har Magnihasa blogg skrivit en bra tänkvärd text om. Mitt förslag är att du läser den först, eftersom mina tankebanor utgår ifrån den. Hon skriver bla detta:


*I stället får en ta det för vad det är: det faktum att en tar talsituationen på allvar. Och än mer de personer som en talar till.
Det är en väldigt bra början. Långt bättre än vad många professionella talare har.
Tricket är att det är tillåtet att fuska. Dels i termer av att ha med sig små fusklappar - till och med programledare använder dem, och får de får du. Men också i termer av att tjuvstarta. Om en övningshåller sitt tal ett par gånger i tvättstugan (eller någon annan stans) innan det är dags att hålla det på riktigt så går det mycket lättare. En kan ju bevisligen hålla talet, och har gjort det flera gånger - den enda skillnaden är ju att det råkar vara människor i närheten, eller hur?*

Att känna sig nervös inför ett tal är bra, för du tar ditt uppdrag på allvar och vill göra bra ifrån dig. Eftersom det nervösa sitter inom dig, så syns det inte för gruppen. Johanna D skriver om fusklapp, minnes anteckningar. På bilden ser vi hur Stefan Flod förbundsordförande i Ung pirat höll ett bra och intressant tal, minneslappen är med honom. Den lilla stund som han kikade på den är helt okej för lyssnaren.

Att tala högt som träning innan är faktiskt mycket bra. För om du säger orden du tänkt, så hör du själv hur de faller. Omedvetet eller medvetet så byter du ut ord och formulerar om meningar, så att de blir bra att säga dem högt för en publik. Samt att du omedvetet lär dig var du ska andas, brukar bli naturliga andningspauser om du tränar genom att prata högt. Du kommer även att betona vissa ord utifrån din känsla för vad du skall förmedla.
Klädsel kan ha betydelse, klä dig så du känner dig bekväm. Samt i vissa lägen kan en klä sig lite annorlunda för att gömma sig lite för åhörarna. Här på bilden visar jag hur jag gömmer mig lite, samt att jag har en stödperson, moa. Hon hjälper mig att visa det som skall stärka mitt budskap (klädesplagg) samt att jag faktiskt får enormt mentalt stöd av hennes närvaro bredvid mig.

Att stå upp när en talar är viktigt. Andningen blir bättre samt att kroppsspråket kommer med i talet. Rick Falkvinge är bra på att tala med hela kroppen. En pirat som har språksvårigheter, sade efter detta tal *Rick pratar bra för han har så härligt kroppsspråk*. Så hon uppfattade talet med fler sinnen än att höra orden. Det blir även tydligare att det är du som har ordet. Omedvetet så lyssnar vi på den som ställer sig upp, väljer du att sitta och tala, så försvinner mycket av innehållet eftersom publiken inte kan använda alla sina sinnen för att ta emot orden.

Var fäster en blicken, när en står där? Här har jag tränat in en mental balans inom mig. För eftersom jag talar för en grupp, så behöver jag inte ha kontakt med individer i den. Utan jag fäster faktiskt min blick strax ovanför dem. Jag ser gruppen, låter även min blick glida lite fram och tillbaka över gruppen, tar in dem som en hel grupp i mitt sinne, utan att riktigt se dem. Detta är en träningssak, för det viktiga är att min mentalitet har kontakt med hjärnan och min egen känsla för vad jag skall säga. Genom att inte lägga ner hjärnans och din mentala kraft på att ta in individerna, så fokuseras du på uppdraget, att tala, förmedla din tanke och din känsla. Detta går även att träna på, kika på grupper av folk när du är ute, se dem och lägg en *dimridå* på dem.
I verkligheten kan det hända att någon individ tycker om att diskutera, fråga. Då gör du ett val att svara och låta frågor kommentarer bli med. Eller så säger du att vi kan prata om det efteråt. Jag väljer ofta alternativ två eftersom det annars kan dra iväg från ämnet, vilket kan skapa besvikelse från dem som faktiskt vill lyssna på ämnet. Väljer du att svara, då gäller det att koppla på hårdisken, din hjärna. För att kunna lyssna, svara samt att gå tillbaka till tråden du har.

Så då avslutar jag denna gång med att säga till er som lyssnar på tal. Det är bra att låta talet ha sin gång, anteckna funderingar och ta dem gärna efteråt. För då kan de som vill vara med och lyssna eller om de är nöjda så kan de göra något annat, samtala med varandra om vad de hört och vad deras åsikter är. Då ges alla en möjlighet till personlig utveckling.

hugs from pirate mom

...

Jag känner mig ledsen

Mörkret ute väcker en del av min depression till liv. Jag känner mig som att jag vill gråta och en del kvällar så kommer lite gråt. Det är bra att låta det komma, samtidigt som det känns tungt. Det väcker lite rädslor att jag ska bli sämre i min sjukdom. Depression är en personlig sjukdom, yttrar sig olika hos oss alla. Jag känner av en tomhet inom mig. Som faktiskt tom blir starkare och påtaligt som idag, efter en fin date med en man. Vi fångade en fin stund och njöt tillsammans. Efteråt känner jag mig mer ensam vilket är för mig ett tecken på att jag vill ha en hel relation. Där en delar vardag och fina stunder med varandra. Problemet för mig i relation är mitt behov av egen tid och faktiskt få göra som jag vill och hur jag vill. Det går fort att skämma bort sig själv, nu ler jag, för jag trivs ju med att få vara för mig själv mellan varven.
Ekonomi som ej är i balans påverkar mycket i en tid som denna. Att behöva tänka på varenda krona jag använder, gör att jag får en ekonomisk depression .Dåligt balanserad ekonomi gör att jag inte kan göra saker som jag skulle önska. Johanna D ska föreläsa om retorik i Stockholm, samt att en mängd Ung Pirater kommer att vara där, som jag skulle vilja träffa. Men jag är tvungen att backa ur detta event, för att inte gräva min egen ekonomi i bott. Att tvingas avstå saker som berikar mitt liv påverkar självklart, den ökade känslan av tomhet.
Rädslor som väcks när räkningarna börjar trilla in. Båda dessa rädslor ger ångest. Ångest är vanlig hos många av oss, även den yttrar sig mycket individuellt. En del fokuserar oron på att något jobbigt skall hända. Själv har jag en bra förmåga att förstå min oro och ångest. Så jag kan lägga den där den hör hemma. Så för mig blir det i form at attacker som oftast kommer när jag ska stilla mig en stund.

Vad är egentligen Piratpartiet? Vad står vi för?

En mycket intressant fas börjar ta sin form inom vårt parti. Vi har nu efter en intensiv valkampanj, fått tid att reflektera över var är vi som parti. Jag som Anne har svårt för att vissa sakfrågor får tyvärr för stor plats inom vårt parti. Eftersom vi *yrar* som höns, tuppar och har ingen aning om hur våra skrivna ord landar i verkligheten Sedan om jag uttrycker åsikter som rör dessa sakfrågor, så har det ej något med att göra att jag vill gruppera mig inom pp, eller att jag tar ställning emot någon individ. Rick Falkvinge är vår partiledare, och Anna Troberg är vår vice partiledare. Jag ser dem som olika personligheter, som kompletterar varandra. Partiet är för mig ett parti, inte ett internt bråkforum, där vi kastar skit på individer.

Anna har bloggat om ett trattsystem, där vi ska gemensamt jobba fram vad vi är och vad vi driver för frågor och hur. För någonstans så måste vi som individer i piratpartiet, ta ställning och ej alltid tro att piratpartiet kretsar kring mitt sätt att tänka och tycka. Jag säger varså god och byt parti eller var med och utveckla vårt.

Hax skriver och funderar kring detta, verkar som om han vill ha igång en diskussion, lite för fegt genom att ej ta ställning, i min smak.Simon Rosenqvist därmot han vet vad han vill och vet varför han är med i piratpartiet. Isak Gerson instämmer med Simon.

Q har funderat lite och jag tror hans tankebanor med kommer ur viljan att vi faktiskt tar ställning och gör ett klart och tydligt parti. Johanna D kikar med på detta och skriver en enkel men så svårt genomförbar irl sanning. Att vi helt enkelt måste ta A,Boch C i rätt ordning.

Vi har definitivt en utmaning framför oss, i det att vi måste se till att locka till oss folks intresse, ha någonting fungerande att säga och sedan göra det vi säger begripligt. Steg ett blir att göra detta någonting begripligt och intressant för oss själva - och som tur är så har vi tre år på oss att göra just detta innan kritan återkommer, avslutar Johanna med.
Infallsvinkel, har valt att sätta sig rent praktiskt och arbeta på: För en tid sedan drog jag igång ett projekt under slagordet ”Bredda partiet”.
Vad gör jag då? Det ska jag fortsätta fråga mig, tills jag finner min plats i piratpartiet, eller att jag kliver ur. Mycket beroende på var vi hamnar som parti. Men jag ser detta utvecklingsarbete som mycket intressant.