Att våga ändra vanor är det farligt?

Jag  är inne i en bit av min resa i livet, där jag befinner mig i ett väntrum. Sitter för tillfället i ett härligt boende på en  liten gård, som jag kallar kollektiv. Vi som bor där har olika anledningar till vårt boende. Jag hyr ett litet härligt rum i ladan, som börjar växa fram och bli ett Anne rum.
Samtidigt har jag ca 12 lägenheter som jag visat intresse på i Göteborg, som jag nu ser med längtan på att faktiskt få ett förstahands kontrakt. Jag vet att väntan kan bli lång eller så kan det dimpa ner ett förslag inom några dagar. Spännande tycker jag, samtidigt som det skräms att faktiskt ta det lilla jag har sparat i prylar och dra iväg.
Inom en period av några veckor så har jag brutit min väg och gjort stora förändringar i mitt liv. Brutit mot alla vanemönster och revolterat mot mitt gamla liv. Det känns härligt samtidigt som en faktiskt blir rädd. Vanans makt är en trygghet som en liksom lätt fastnar i. En är trygg och allting går sin gilla gång i livet, att välja denna trygga promenad i sitt liv är ej fel. det skapar struktur och trygghet.
För att våga göra något nytt och annorlunda så krävs det mycket av en själv. Det kan faktiskt skapa oro i både kropp och själ att tänka lite nytt, att göra något nytt på kanske ett annorlunda sätt.
När jag förändrar mig och mitt sätt att tänka, vara och tar nya beslut som rör min egen resa genom livet så kan det komma kraftiga reaktioner i form av tex mardrömmar. Eftersom jag i stunden tappar fotfästet från vanans trygghet. Jag brukar kalla detta för förändringsångest, som faktiskt är en positiv form av oro. För den leder mig på nya spännande äventyr även om det nya är litet och i andras ögon kanske obetydligt.

Jag fortsätter skriva om det jag skulle ha berättat. Jag är så ledsen över att livet är så skoningslöst. Jag vill ju bara ha det bra. Känner just nu att jag får kämpa så hårt och att det jag drömmer om ej är verklighet. sådan insikt är så tuff att känna. Tog mig en stund och grät. Tufft är det att våga gråta, men jag gjorde det.

Så mycket bättre

Fick mig att gråta igår kväll. Christer Sandelins texter tolkade av de övriga i programmet Plura, Petter, Petra, Lillbabs, Thomas Di Leva och Lasse Berghagen. Min egen ensamhet att blir så stor,saknaden av någon att dela mörkret med. Jag löste detta i stunden med att tillåta mig själv att gråta. Eftersom jag är en hel människa, så finns ju även en ledsen Anne inom mig. Jag är numer mer social och trivs bland folk. Det är i min ensamhet, som saknaden över en relation kommer. Så enkelt som att få sova och dela mörkret med en man.
Denna programserie har verkligen rört vid mitt hjärta. Det är texterna och tolkningarna som deltagarna gjort av varandras låtar.

Att en del av dem super som svin, får en på köpet. Många behöver stöd av droger, alkohol för att fungera i nuet. Men det får de allt betala för i längden, efter drogernas smekmånad, med ångest och annat. Hörde en alkoholist berätta att det är först när en försöker sluta dricka, som en inser hur mycket en dricker. Denna enkla sanning stämmer, för jag har gått igenom detta, att sluta dricka. Insikten om mängden som jag drack, lurade jag bort medans jag valde att festa på som fan.

...

Jag känner mig ledsen

Mörkret ute väcker en del av min depression till liv. Jag känner mig som att jag vill gråta och en del kvällar så kommer lite gråt. Det är bra att låta det komma, samtidigt som det känns tungt. Det väcker lite rädslor att jag ska bli sämre i min sjukdom. Depression är en personlig sjukdom, yttrar sig olika hos oss alla. Jag känner av en tomhet inom mig. Som faktiskt tom blir starkare och påtaligt som idag, efter en fin date med en man. Vi fångade en fin stund och njöt tillsammans. Efteråt känner jag mig mer ensam vilket är för mig ett tecken på att jag vill ha en hel relation. Där en delar vardag och fina stunder med varandra. Problemet för mig i relation är mitt behov av egen tid och faktiskt få göra som jag vill och hur jag vill. Det går fort att skämma bort sig själv, nu ler jag, för jag trivs ju med att få vara för mig själv mellan varven.
Ekonomi som ej är i balans påverkar mycket i en tid som denna. Att behöva tänka på varenda krona jag använder, gör att jag får en ekonomisk depression .Dåligt balanserad ekonomi gör att jag inte kan göra saker som jag skulle önska. Johanna D ska föreläsa om retorik i Stockholm, samt att en mängd Ung Pirater kommer att vara där, som jag skulle vilja träffa. Men jag är tvungen att backa ur detta event, för att inte gräva min egen ekonomi i bott. Att tvingas avstå saker som berikar mitt liv påverkar självklart, den ökade känslan av tomhet.
Rädslor som väcks när räkningarna börjar trilla in. Båda dessa rädslor ger ångest. Ångest är vanlig hos många av oss, även den yttrar sig mycket individuellt. En del fokuserar oron på att något jobbigt skall hända. Själv har jag en bra förmåga att förstå min oro och ångest. Så jag kan lägga den där den hör hemma. Så för mig blir det i form at attacker som oftast kommer när jag ska stilla mig en stund.