Är jag stark eller svag?

som individ är jag utåt sett enormt stark, klarar av det mesta jag hamnar i och reder mig i olika situationer. Men Anne är en hel individ med många svaga sidor som gör mig enormt osäker i vissa situationer. Som äldre vuxen så har jag ju med tiden lärt mig att dölja dessa sidor, för att helt enkelt skydda mig själv.
Vad har nu detta med piratpartiet eller ung pirat att göra, eller annan föreningsverksamhet? Det kan yttra sig i former som att en slänger käft med varandra. Detta att ha en ton som är enligt oss rå men hjärtlig är ett känsligt farligt sätt att umgås. För är individen svag i stunden, vilket vi alla är, så kan det skada mer än vi anar. För det finns en gräns i detta sätt att umgås som en inte vet när den går över i kränkning som gör att en individ väljer att ej delta mer i gruppen eller mötet.
Jag personligen försöker vända på mitt sätt att möta andra individer, kämpar dagligen med detta, genom att i stället bjuda på mig själv och mina svagheter. Inte i syftet att någon ska få kränka mig i mina ömtåliga bitar utan i syfte att stärka andra individer som hela människor och att bevisa för världen gång på gång att vi är hela med allt som vi bär med oss. Olika kompetenser, styrkor, svagheter och känslor.

Prata med din partner, svårt?

Varför är de så svårt att prata med den man är tillsammans med..?

Att dela tankar och funderingar med varandra, va svårt kan det vara?

För mig känns det svårt att dela alla mina funderingar med min partner.

Han vill att vi ska prata med varandra och vara öppna och det är jag till en visst del.

Jag pratar med honom om nästan allt, om mina upp och ner dagar, om min annorlunda familjesituation och mina inre ärr som kommer finnas kvar livet ut.

Man kan säga att han vet allt, men ändå inte..

Jag älskar honom högst och han är den som behandlat mig med den respekt och omsorg jag alltid drömt om.

Men varför är det då så svårt att prata med honom om känslor?

Jag tror att det är för att jag är rädd att skrämma bort honom, att han ska må dåligt eller att han ska gå runt och oroa sig för mig hela tiden..

Han är värd så mycket mer..

Ofta frågar han mig hur jag mår och jag svara bra..

Vad ska man svara då?

Känns så orättvist att belasta någon annan för att må bättre själv!

Jag är en sådan person som man kan kalla "psykolog", jag låter mina vänner luta sig mot mig fast jag vet att jag är så skör själv.

Jag vill inte att mina vänner ska se mina problem hela tiden, utan jag vill också lyssna på deras problem och försöka hjälpa dem.

Dom ska inte alltid hjälpa mig att få kraft i vardagen.

Det ska heller inte min partner, jag vill ju finnas där för honom!

Gästbloggare är kvinna på 20 år och denna text kom ur att hon sade att *det är lättare att skicka sms än att prata med min kille*. Mycket intressant, det hon säger som är ung vuxen är att framtiden är redan här. Vi använder nya medel för att prata med den som står oss närmast. datorn, sms mm. Undrar om våra makthavare inser att vårt privataste kanske finns på nätet idag.

Där kan vi få vara oss själva och i sms skicka en tanke, utan att behöva se personen i ögat, bråka, älska och utrycka våra innersta tankar.

Detta samtal ger mig en insikt i att vi måste värna om friheten på nätet. Jag är på, i den frihetskampen.

direkt ur IRL

...