När livet krisar och en tappar kraft, går det över?

Ibland händer det saker som gör att vi kraschar helt som individer. Att förlora ett jobb som en älskar är ett exempel. Råka ut för någon form av sorg och krasch av annat slag, våld eller förlora en anhörig. Som individer reagerar vi olika på sådana händelser. Det som är gemensamt är att vi skall genom en livskris. Jag själv blir sådan att jag tappar all kraft. Tror att det ej kommer att bli bättre och kan känna mig ledsen, arg, besviken och trött.
Det enda jag vet är att efter varje kris i livet som jag haft, så har jag bit för bit tagit mig upp igen. Trösten som jag vet finns är att när en väl har klättrat ur sin jobbiga grop, så är en högre upp än innan. Kanske är det som kallas livserfaren het. Någonstans i helvetet som en går igenom, så lär sig kropp, hjärna samt själen att handskas med detta och det gör en starkare efteråt. Mitt råd i allt det jobbiga är att bara ta en liten bit i taget framåt i livet. Börja med att klara en minut, sedan liksom ramlar tiden iväg och en återhämtar sig.
När detta händer för någon närstående, så är det svårt att hjälpa, en kan liksom bara finnas och kanske avlasta lite tankar, praktiskt mm. Jag tror att varje individ måste få gå igenom detta på sitt eget sätt, för att läkningen ska faktiskt ta den tid den behöver. För helst vill vi som anhöriga att allt ska vara bara bra, men vi får släppa den tanken och låta tiden ha sin gång.

Glädje kan ta fram sorgen i oss

Själv har jag känt en enorm glädje över att min hund Xitamiz Qarma ska få bli mamma. Hanen är utländsk och är en Qarma i utseendet. Så valpar efter dem kommer att bli helt underbara. Av denna glädjekänsla så väcktes min sorg efter de hundar som jag fått ta bort. Sorgen efter dem och saknaden blev stor. Att handskas med dessa dubbla känslor är ej lätt, hur ska en människa kunna vara Stormande glad och samtidigt vara så ledsen. Det blir ju en konflikt inom mig som blir jobbig att handskas med, jag rusar mellan känslorna glädje och sorg. ................................................................................................ Oftast paketerar vi in och sorterar upp vårt känsloliv, när sedan händelser i livet spräcker de noga inslagna och kanske gömda glömda tankarna, så blir det svårt att hantera. Även för mig som är 53 år erfaren av livet är detta jättejobbigt, mina tankar går nu till er yngre. Hur blir det för er när allt spricker och stark sorg, ångest kanske rädslor som ni bär kommer fram? Framförallt om dessa känslor väcks av stark glädje. ............................................................................................................................................................... Vad känns viktigt att säga nu: Du är inte ensam i jobbiga, knäppa känslorus. Men eftersom vi försöker sortera och paketera dem för att faktiskt överleva, så märker du ej på andra individer att de har samma upplevelser i sitt liv. Här kan jag finna en glädje i att ni yngre vågar prata på nätet. Ni har en helt annan styrka i varandra när ni delar och #prataromdet tillsammans. Tyvärr tillhör jag de som stänger mig inne, jobbar mig igen detta själv. Baksidan är att jag får lägga enormt med energi jämfört med att faktiskt ta hjälp av vänner med svåra och jobbiga känslor. ............................................................................................................................................................ Bli inte rädd om du blir trött, sov om du behöver. Sömnen bearbetar och läker dig. Jag själv kan bli rädd när jag behöver sova mycket, samtidigt som jag vet att det läker mitt psyke och mina fysiska smärtor i kroppen. Här ser ni en konflikt till i mitt känsloliv. Jag blir rädd när jag är trött och behöver sömnen som läkemedel. Jag postar denna bloggpost nu, kanske fyller jag på med mer, eller skriver en ny bloggpost. Har lite mer inom mig, men finner ej orden just nu. ....