Hej vuxna, kan en tjej på 25 år vara klok?

Idag lyfter jag in en blogg i sin helhet. Denna kvinna på 25 år önskar att vara anonym, men att ändå ha möjligheten att uttrycka sig på nätet. Hennes bakgrund är övergiven av sin familj. Hon skriver om saknad av relation och sorg över detta. Detta inlägg som skrevs igår tycker jag visar på ett sätt att hitta ord och tankar på hur en kan trots en stor förlust gå vidare i livet. Samt att analytiskt se hur det kan bli juste även i framtiden. En stor eloge till dig för att du tar steg framåt trots motgångar. Samt att detta är för mig ett viktigt exempel på hur vi kan nå varandra över nätet, med varma tankar och ord som kanske fler delar och känner.  Så varsågod och läs dessa vackra ord:

Till ickebefintlig officiell samtalsterapeut

• OM MIG
• ARKIV

JAG KAN PRATA OM VAD JAG UPPLEVER, MINA ÅSIKTER OM DET OCH MINA ANALYSER OM DET. MEN INTE OM HUR JAG KÄNNER.

DET BEHÖVER JAG GÖRA NU, SÅ JAG GÖR DET HÄR.

Människor är inte utbytbara

Jag märker att jag ofta tänker på vilka personer jag vill hitta ersättare till. Men jag borde verkligen inte tänka så.

En människa kan inte ersättas med en annan. Du kan aldrig få samma förhållande med en ny partner, som du hade med ditt ex. Du kan aldrig byta ut ett barn mot ett annat. Eller ersätta en förälder med en annan. Det kan aldrig bli samma och det är ingenting man ska sträva efter.

Med varje ny människa kommer en ny relation. Den relationen kan ha många likheter med något du tidigare haft, men du kan inte förvänta dig samma sak.

Att det är så behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. Man kommer alltid sakna de bra sakerna med ett förhållande man inte längre har, eller en person som inte längre finns med i bilden. Men man kan också hitta nya personer att älska och att bli älskad av, och även om de inte kan ge en exakt samma sak som man förlorat, så kan man skapa en relation som kan bli lika bra.

Det däremot, är något att sträva efter.

Så mycket bättre

Fick mig att gråta igår kväll. Christer Sandelins texter tolkade av de övriga i programmet Plura, Petter, Petra, Lillbabs, Thomas Di Leva och Lasse Berghagen. Min egen ensamhet att blir så stor,saknaden av någon att dela mörkret med. Jag löste detta i stunden med att tillåta mig själv att gråta. Eftersom jag är en hel människa, så finns ju även en ledsen Anne inom mig. Jag är numer mer social och trivs bland folk. Det är i min ensamhet, som saknaden över en relation kommer. Så enkelt som att få sova och dela mörkret med en man.
Denna programserie har verkligen rört vid mitt hjärta. Det är texterna och tolkningarna som deltagarna gjort av varandras låtar.

Att en del av dem super som svin, får en på köpet. Många behöver stöd av droger, alkohol för att fungera i nuet. Men det får de allt betala för i längden, efter drogernas smekmånad, med ångest och annat. Hörde en alkoholist berätta att det är först när en försöker sluta dricka, som en inser hur mycket en dricker. Denna enkla sanning stämmer, för jag har gått igenom detta, att sluta dricka. Insikten om mängden som jag drack, lurade jag bort medans jag valde att festa på som fan.

...