Är det tufft för själen att flytta?

Vackra Värmländska skogen foto: Anne Kekki

Att flytta är ju som alla vet rent praktiskt omständigt och jobbigt, tar kroppslig och hjärnans kraft att få alla detaljer med flyttade och i allt detta i ordning. Att jag denna gång flyttat till min egen lägenhet känns bra och med ett förstahandskontrakt.

Har nu förstått att själen måste ju flytta med och att jag ej tänkt på själens flytt pga allt praktiskt. Den själsliga oron som yttrat sig i ångest har ej blivit uppmärksammad av mig. Den känslan förstår jag nu när jag landat här i Partille. Så utifrån detta så förstår jag dem som stannar hemma i sin by och blir kvar.

Jag har en egen förmåga att processa i mitt själsliga mående genom att drömma . Har både när jag tog steget ner till Göteborg från Värmland och även efter flytten hit till Partille haft mardrömmar. De handlar om nya miljöer och att jag ej hittar hem. Tack vare dessa drömmar så förstår jag att det är något som skall bearbetas inom mig. Jag lägger ej någon större vikt vid att försöka tyda detaljerna utan ser drömmen i det stora att det handlar om att landa i sitt nya hem och faktiskt hitta hem i detta.
Steget från värmland och vidare genom Bergsjön till Partille har varit stort. Jag tror att jag hittat hem med själen nu i denna lägenhet. Kanske hjälpte min dotter mig genom att visa rent praktiskt att hon hälsar på hemma hos mamma, när hon var här nu en vecka. Svårt att veta vad som påverkar ens själsliga liv, känner bara att det är viktigt att berätta hur hela kroppen kan reagera på större förändringar.
Så ta steget och flytta om du känner för det och låt ej rädslan stoppa dig. Du kommer att landa vackert och skapa ditt hem igen på den nya platsen.
Jag vet att ni yngre får lov att flytta mycket pga skolor jobb mm. Lägg in det i din flyttplan att du kan reagera och kanske må lite dåligt till att börja med, så kanske hjärnan kan hjälpa dig genom flyttförändringarna och eventuell oro som kommer.

Har jag ätstörningar?

foto Sina Farhat

Foto Sina Farhat

Ja i någon form så lider jag av detta, tror faktiskt att många vuxna har problem med sitt ätande. Fast som vanligt är det ett ämne som vi ej pratar om med varandra.


För mig handlar det inte om någon allvarlig form av ätstörning, så att jag far fysikt illa av det. En kostrådgivare skulle nog svimma av förfäran över hur mina matvanor ser ut. Som du ser på bilden så är jag troligen av normalstorlek men jag upplever mig själv som tjock? Har en liten putmage som gör min känsla åt det hållet att jag är överviktig.
Dagens startas med kaffe och cigg, det är en mycket behaglig start tycker jag, vaknar till och känner inte mig alls hungrig på något ätbart.
Någongång på eftermiddagen kommer jag igång med att känna hungerskänslor, Då äter jag ofta lite så där i förbifarten, slänger i mig något skulle jag vilja beskriva det som.

Mina bekymmer som är det som blir problematiskt är kvällsvanorna eftersom mitt ätande då är kopplat till att stilla ångest, kommer att skriva oro men det är ångest.

Under dagen har jag klämt i mig två påsar med Kakor istället för mat, det är ju inte så bra, men gott.
När kvällen kom så lade jag mig för att sova och var mätt efter alla kakor. Jag somnar men vaknar med ett ryck och får en oros attack, går då upp och gör mig två knäckemackor med mycket ost. Äter dessa framför tv och stillar mig igen. Den här kvällen jag beskriver nu upprepar sig en gång till, med ett uppvaknande med oros attack, som jag om igen stillar med ett par smörgåsar.

Jag medicinerar mot oro med ångestdämpande tabletter, men jag har en stark känsla för att inte äta för mycket av dessa tabletter för att försvinna in i dimman, så jag balanserar helt enkelt på gränsen hela tiden att inte ta en tablett. Detta gör nog att när jag tar tabletter för att stilla mig till natten, så skräms jag troligen av att jag slappnar av, vilket gör dessa ryck i min kropp, som självklart ger mig oro. Självklart gör ju detta sätt att äta mig så mätt att jag inte helt enkelt är hungrig på morgonen. Så då är jag ju där igen med mina koppar kaffe och cigg. Samt att min putmage får ju mat för sent på kvällen.

Jag känner att det är ingen större fara med mina konstiga matvanor samt att jag själv förstår dem. Jag tror att det är många som använder mat och godis för att stilla oro, fylla tomheten inom sig med något gott mm.

Jag vill bara berätta detta för att du som är yngre ska se att vi vuxna har konstiga vanor, samt att ätstörningar troligen ofta har med själens problem att göra. Känner du att dina matvanor är för mycket över gränsen med att du kanske spyr upp mat, eller är tvungen att ut och spinga bort kalorier, eller nästan inte äter alls. Då finns det hjälp att få, var inte rädd att söka hjälp om maten är problem för dig.

Ps: Ibland lagar jag ordentlig mat och äter som jag ska, men inte alltid.

Klipper in kommentarer här från en ung vuxen tjej som skrev kloka ord till mig.

Du borde dämpa dina sockervanor för socker skapar ångest och oro. Försök äta mer regelbundet så får du inte samma sockerkick. Själv åt jag mycket socker och vilket gav mig ångest och sömnsvårigheter i form av mardrömmar, om du ska äta socker

  Är det bra att vet att det är bra att äta dem sista socker småltiden 6-7 timmar innan du går och lägger dig för då störs inte sömnen.

  Om du vill lära dig äta frukost har jag hört att ett glasjuice ska stimulera hungern då man får igång blodsockret och hungern

 Jag tycker dessa konkreta tips är jättebra, helst den gällande sockerkickar och mardrömmar. Jag ska allt förändra mig lite och utveckla mina matvanor, så jag får ett bättre psykiskt välbefinnande

Att våga ändra vanor är det farligt?

Jag  är inne i en bit av min resa i livet, där jag befinner mig i ett väntrum. Sitter för tillfället i ett härligt boende på en  liten gård, som jag kallar kollektiv. Vi som bor där har olika anledningar till vårt boende. Jag hyr ett litet härligt rum i ladan, som börjar växa fram och bli ett Anne rum.
Samtidigt har jag ca 12 lägenheter som jag visat intresse på i Göteborg, som jag nu ser med längtan på att faktiskt få ett förstahands kontrakt. Jag vet att väntan kan bli lång eller så kan det dimpa ner ett förslag inom några dagar. Spännande tycker jag, samtidigt som det skräms att faktiskt ta det lilla jag har sparat i prylar och dra iväg.
Inom en period av några veckor så har jag brutit min väg och gjort stora förändringar i mitt liv. Brutit mot alla vanemönster och revolterat mot mitt gamla liv. Det känns härligt samtidigt som en faktiskt blir rädd. Vanans makt är en trygghet som en liksom lätt fastnar i. En är trygg och allting går sin gilla gång i livet, att välja denna trygga promenad i sitt liv är ej fel. det skapar struktur och trygghet.
För att våga göra något nytt och annorlunda så krävs det mycket av en själv. Det kan faktiskt skapa oro i både kropp och själ att tänka lite nytt, att göra något nytt på kanske ett annorlunda sätt.
När jag förändrar mig och mitt sätt att tänka, vara och tar nya beslut som rör min egen resa genom livet så kan det komma kraftiga reaktioner i form av tex mardrömmar. Eftersom jag i stunden tappar fotfästet från vanans trygghet. Jag brukar kalla detta för förändringsångest, som faktiskt är en positiv form av oro. För den leder mig på nya spännande äventyr även om det nya är litet och i andras ögon kanske obetydligt.

Jag fortsätter skriva om det jag skulle ha berättat. Jag är så ledsen över att livet är så skoningslöst. Jag vill ju bara ha det bra. Känner just nu att jag får kämpa så hårt och att det jag drömmer om ej är verklighet. sådan insikt är så tuff att känna. Tog mig en stund och grät. Tufft är det att våga gråta, men jag gjorde det.