Vem kan jag ändra på, dig eller mig?

Bara mig själv och de val jag gör, är nu det självklara svaret, efter ett psykdyk light som jag gått igenom. När jag dyker i sinnet, så efteråt har jag en kriskänsla, att jag ridit igenom stormen och är lite starkare klokare och tar beslut som blir bra för mig. Beslut att ändra på mig själv, inte gå in i mina gamla mönster, där jag kan vara förälskad i en man och tyvärr veta att detta ej leder någonstans. Att stanna i den känslan kan vara väldigt bekvämt, en får vara förälskad, men innerst inne veta att det blir inget allvarligt av detta, ingen relation och jag går in en drömvärld där jag kan drömma, utan att vara i verkligheten.

Tror nog att min själ syns i denna tavla, jag skapat

Att våga släppa denna förälskelse innebär att jag ej kan stanna i tryggheten, utan göra en plan för just verkligheten. Det är här det svåra kommer, att faktiskt göra någon praktiskt för att kunna gå vidare i just mitt liv. När längtan och viljan att höra hans röst kommer, så får jag ta den smällen och vänta och vänta, tills det släpper. Jag måste bara i stunden känna känslan, koppla på hjärnan och samtala med mig själv med min vishet, erfarenhet  samt den starka viljan jag fått att bejaka min frihet och lust till hur mitt liv ska se ut.

Beslut som vuxit fram är att om jag möter en trevlig man, våga stå kvar och ta kampen med den blyga Anne. Sedan om det bara är ett samtal för stunden, så är det viktigt för mig ändå att träna mig i det personliga samtalet med en manlig individ.

Med en bakgrund som ett övergivet Maskrosbarn, så är det min tid i relation att bli sedd och få omsorg precis för den jag är i stunden. Jag har en mycket glad och trevlig sida som jag väldigt gärna bejakar, sedan självklart så finns det en Anne som lever med smärta i kroppen, det kommer en tår och det finns stunder när jag bara vill vara. Även detta går att göra tillsammans med en man, som ser hela mig och tycker att jag är okej som jag är i stunden. Det finns en risk och en stor baksida av att vara just glad och trevlig, det tenderar att individ vill ha den biten när det passar, så ni ska veta att livet som glad och trevlig kan vara nog så komplicerat.

Nu när jag kämpar med att förändra just mig, så kommer ju slängar av förändringsångest. Numera vet jag att det är övergående, denna form av ångest är bara så värd att rida igenom, för jag går ju framåt i mitt liv och skapar ett liv som just jag vill ha.

Självklart när jag skriver detta så kommer en stark längtan och jag får faktiskt rida igenom det i nattens mörker som skyddar mig. He, det gick över, nice *glad*

...

Hej vuxna, kan en tjej på 25 år vara klok?

Idag lyfter jag in en blogg i sin helhet. Denna kvinna på 25 år önskar att vara anonym, men att ändå ha möjligheten att uttrycka sig på nätet. Hennes bakgrund är övergiven av sin familj. Hon skriver om saknad av relation och sorg över detta. Detta inlägg som skrevs igår tycker jag visar på ett sätt att hitta ord och tankar på hur en kan trots en stor förlust gå vidare i livet. Samt att analytiskt se hur det kan bli juste även i framtiden. En stor eloge till dig för att du tar steg framåt trots motgångar. Samt att detta är för mig ett viktigt exempel på hur vi kan nå varandra över nätet, med varma tankar och ord som kanske fler delar och känner.  Så varsågod och läs dessa vackra ord:

Till ickebefintlig officiell samtalsterapeut

• OM MIG
• ARKIV

JAG KAN PRATA OM VAD JAG UPPLEVER, MINA ÅSIKTER OM DET OCH MINA ANALYSER OM DET. MEN INTE OM HUR JAG KÄNNER.

DET BEHÖVER JAG GÖRA NU, SÅ JAG GÖR DET HÄR.

Människor är inte utbytbara

Jag märker att jag ofta tänker på vilka personer jag vill hitta ersättare till. Men jag borde verkligen inte tänka så.

En människa kan inte ersättas med en annan. Du kan aldrig få samma förhållande med en ny partner, som du hade med ditt ex. Du kan aldrig byta ut ett barn mot ett annat. Eller ersätta en förälder med en annan. Det kan aldrig bli samma och det är ingenting man ska sträva efter.

Med varje ny människa kommer en ny relation. Den relationen kan ha många likheter med något du tidigare haft, men du kan inte förvänta dig samma sak.

Att det är så behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. Man kommer alltid sakna de bra sakerna med ett förhållande man inte längre har, eller en person som inte längre finns med i bilden. Men man kan också hitta nya personer att älska och att bli älskad av, och även om de inte kan ge en exakt samma sak som man förlorat, så kan man skapa en relation som kan bli lika bra.

Det däremot, är något att sträva efter.

Kan Kärlek vara Svartsjuka otäck sådan?

Förälskelse är en fas, som är helt underbar för många, sms samtal mm. När den borde gå över till en trygghet med varandra att en ger den andra parten utrymme och frihet. Enkla saker som att få prata i telefon med sina vänner utan att bli störd med frågor eller att den andra parten kräver närhet och klänger, då kanske det inte är Kärlek?
Var på ett hotell i Göteborg med en kvinnlig kompis, han hade skickat en ros till vårt rum. Men vad gulligt tyckte jag. Tills jag genom henne fick veta att det var hans sätt att kolla, var hon var. Stämde det att hon skulle vara på det hotellet med mig? Han utövade enorm kontroll genom att t.ex. ta tid, när hon solade i ett solarium. Tog det någon minut extra så utsattes hon för förhör om vad som hänt dessa minuter.
Det svåra tycker jag är att se när gränsen från Kärlek går över till Svartsjuke kontroll. Ibland är det ju så att båda utövar detta på varandra för att inget hot skall komma in i relationen.
Vi individer är ju komplicerade varelser. Ibland kan vi ju tom bli sura om den vi har en relation med ej ställer frågor.

Du ska lita på din inre röst, hör du själv att partnern går över gränsen, då är det så.

Vad har jag för form av svartsjuka inom mig, är ju en viktig fråga att ställa sig? Själv är jag ju inte lätt att vara med, eftersom jag är dubbel i mitt sätt att vara. Jag vill ha min frihet, men vill vara i första rummet hos min partner. Tror faktiskt att det går att kombinera om en har förmågan att #prataomdet. Det jag gjort är ju att söka tysta relationer för att bejaka mitt eget behov av tystnadens frihet. Det kan vara därför som jag är singel och faktiskt trivs med det. Jag har min frihet att faktiskt få vara i mitt första rum.

...

Att fånga nuet är svårt, men jag ska träna

Av dem som är runt mig och som genom SBK, Piratpartiet samt Ung pirat har träffat mig. Känner att jag är en öppen person som vågar vara den jag är och ofta bjuder på mig själv samt att jag är glad och trevlig. Finns de som ej gillar mig heller, men det är helt okej, en kan inte älska hela världen.
Vad jag vill prata om idag är den blyga Anne. Kvinnan som bor ensam och saknar någon att krama samt vara nära. Men jag har nu löst det. Genom träning, så klart. Allt som vi inte törs eller vågar, kan vi försöka träna bort, detta är min egen variant av Kognitiv beteendeterapi . Jag låter min hjärna ta kloka beslut för mig och sedan genomför jag dem.
Jag tog mod till mig och hade promenad date med en man i lördags, vi gillade varandra. Efter sms och samtal, så är vi överens om att ej tänka relation. Men hur löser jag det som kvinna, som enbart haft sex med män som jag haft relation med ? Jo jag ska träna på honom att kunna träffas och njuta av nuet. Han sökte frihet utan krav, i samtalet när han pratade om kravlöshet så hakade jag på. så nu har jag frihet utan krav, jag kan ha date med andra om jag känner för det.

Jag har beställt information från Norrköpings kommun angående hyresvärdar. Jag är ju fri att flytta, ingen man som förväntar sig att jag stannar, eftersom vi har frihet. Det ska bli mycket intressant att följa mig som kvinna och se om jag klarar av min frihet. Att träffa honom men fortsätta mitt liv och vad jag vill som Anne framöver. Detta jag gett mig in på nu är ett av de större steg jag tagit i mitt liv. Men jag känner mig glad och stolt över mig själv. Hoppas nu verkligen att jag kan förvalta min frihet. Det vet endast framtiden, den framtiden som inte är här än.

...

Vad går jag och tänker på, saknad av kärlek

Sommaren har varit intensiv både privat och pirat. Jag har testat en särborelation i Stockholm, men den sket sig. Nu när hösten kommer så känner jag av att jag ska möta vinter ensam igen. Jag gjorde mitt val att avsluta relationen när jag märkte att jag inte fick vara Anne, som jag är.
Följdfrågan för mig blir, vem är Anne som hon är? Hur ska en man förstå mina behov i en relation? Här fastnar jag, för jag vet inte vad jag ska skriva. Det är väldigt svårt att se sig själv i tanken. Men jag lovar att denna bloggpost skall bli klar och fyllas med ord om mig själv och mina behov. För jag behöver få en grundplatta att stå på för att kunna söka mig en relation där jag trivs och mannen med får trivas. Här fann jag ett viktigt ord att trivas tillsammans. Jag vill kunna slappna av hemma och ta stunder som de kommer. Ömsinthet är med viktigt för mig. Jag har skador i nacke bla efter en olycka. Så jag lever med smärtor, fast det brukar ej märkas på mig eftersom jag fokuserar bort den genom att fånga fina stunder och vara glad över att jag får leva. Närhet ömsinthet, sex är enormt smärt stillande. Att smekas och massera varandra är kärlek för mig. Jag vill träna på att sova nära, känna trygghet och värme. Jag vill ha en man som tar med mig på aktiviteter om jag vill med. Trivas i hemmet likväl som att hitta på något tillsammans är stimulerande.
Jag är 52 år, men jag känner mig yngre i mitt sätt att vara och leva samt att jag ej är så förtjust i alkohol. Dricker ett glas vin vid högtidliga tillfällen eller till en god köttbit. Men jag känner vardaglig kärlek och närhet går före en fest.

...