 |
| Anne Kekki och Qarma |
Idag förstår jag att många äter mediciner mot psykisk ohälsa och det är inget konstigt med det. Men du ska veta att det är inte än idag okej att prata om sådant. Det jag vill säga dig är: Sök hjälp om du har psykiska problem och var inte rädd för att medicinera, du själv känner om du blir bättre i själen annars byter du preparat. Det finns en fas när en börjar med tex antidepressiv medicin där en kan må dåligt i början innan substansen kommer i balans med kroppen, denna tid kan vara tuff men vet du om det, så går det lättare. Jag har funnit en nivå där jag mår bra nu och fungerar som jag ska.
Utöver dessa käkar jag även ångestdämpande medicin. Dagligen för jag en kamp mot detta beroendeframkallande preparat för att ej gå in i dimman och bli för Zombieaktig. Jag vet att det är bra med oro för den berättar något för mig, så jag kan ta tag i saker och finna lösningar på hur jag ska förbättra mitt liv. Känner mig inte rädd för att äta dessa tabletter, jag får hjälp att stilla mig när ångesten blir till attacker. Samt till kvällen för att komma till ro och kunna somna.
Så jag har depression och ångest som min psykiska ohälsa. Men tack vare att jag tar hjälp och stöd av de psykiska kryckorna, så är jag glad och mår bra.
Det är tur att det finns så bra mediciner nuförtiden! Förr gick nog många och led, utan att kunna få hjälp.
SvaraRaderaVad jag saknar i dagens sjukvård är dock att nästan inget görs för att komma tillrätta med problemet sen. - Man tar bara till medicin, och så låter man det bara vara...
Det är toppen att medicinerna finns, men jag tycker de ska användas som lindring tills man kommit tillrätta med det som orsakar problemen, och inte som något man kanske blir tvungen att äta resten av livet.
Skönt att du hittat preparat som får dig i balans i alla fall! - Det är det ju faktiskt inte heller alla som gör...
Hej Karin och tack för din kommentar. Jag tycker ju att medicinering av psykisk ohälsa bör kombineras med samtal, men som du säger resurser för detta finns ej, helst för de unga vuxna som jag värnar om. Det är viktigt att avdramatisera psykisk ohälsa, så att det blir okej att prata om det. Eftersom vi oftast hamnar i en självanklagande situation där vi tror att bara jag är så här dåligt mående. Belastningen på sjukvården är ej rimlig, finns ej stöd för många samt att om en är i dåligt skick, så är det jobbigt att bara ringa ett samtal. som det ser ut idag i vårt välfärdsland, så ska en vara väldigt frisk för att vara sjuk. Kampen att få hjälpen som behövs är en tuff väg att gå.
Radera