Visar inlägg med etikett själ. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett själ. Visa alla inlägg

söndag 9 juni 2013

Pirater promenerar?

 Café Tintin
Address
  • Engelbrektsgatan 22
  • 411 37 Göteborg, Sweden
Phone031-18 07 70
Websitehttp://www.ct24.se/
StatusAlways open




Efter en piratfika, som Piratpartiet Göteborg bjöd in till så var vi några som valde att ta oss en promenad tillsammans i den härliga sommarkvällen som Göteborg bjöd oss på. En lagom bris som fläktade och gjorde denna kväll bara så magisk som staden kan vara när den är som bäst.
Att promenera tillsammans är ett mycket behagligt sätt att umgås på, samtal om allt mellan himmel och jord kommer upp. Dagens walk var för mig väldigt speciellt då vi valde att prata politik ur olika synvinklar, Drogpolitik,Utbildningsfrågor,Youtube som kulturkonkurrent mm.

 Friheten som kommer av att promenera tillsammans är nyttigt både för kropp och själ, samt att jag tror att som individ  slappnar vi av och med en härlig frihetskänsla så vågar vi prata. Vinden tar sedan med sig samtalen och stundens mycket privata tankar, om livet hur det är just nu och virvlar iväg och blir just vad det var för oss: En mycket trevlig, fin och vacker kväll att lägga till sommarminnen








lördag 13 april 2013

Vad händer när Kekki får psykbryt?

Bild har inget med text att göra
Det är en process som när jag skriver om det, så är jag på väg ur en tid, typ några dagar med hög ångest och sorg över mitt liv. Det finns vissa gränser i min kropp för att kunna delta i aktiviteter och event i den härliga storstad som jag valt att bo nära, Göteborg. Gränsen har ett konstigt namn som heter smärta. Insikten som kommer mellan varven när jag kommer på att mitt liv som sjukpensionär innebär daglig planering och ibland försiktighet för att kunna, orka göra något som jag vill.

Nu när jag skriver om detta, så är läkandet i full gång efter detta psykbryt. Där jag helt enkelt stannat upp och ändrat mina planer för vad jag kan göra och delta i som förgyller min tillvaro. För i stunden av ångest och sorg, är ingen tanke logisk, lätt att hamna i grubbel, vilket är ett negativt ord för mig. Jag ser bara begränsningarna och inga möjligheter till något som berikar mitt liv.
Igår vände detta, jag kunde skriva på nätet att jag har fallit i oros och grubbelgropen. Sedan kom det tankar ur mig som var praktiska och en ny plan börjar ta form och beslut är gjorda om vad som går att göra och vad jag faktiskt kan låta bli. Det är viktigt att inte pressa en kropp och själ som är belastad, kommer inget gott ur det.

Planering
Kontakta sjukgymnastiken i Partille och få en ny typ av sjukgymnastik, som kroppen klarar och blir starkare av.
Inse att jag ej kan delta på event som är för långa tidsmässigt, känns konstigt att skriva så här, men det är min verklighet idag och framåt

Så en kan väl säga att jag provat mig fram ett tag och ser nu efter att hjärnans logiska tänkande är igång, vad som fungerar för mig och vad jag bör undvika. Säkert glömmer jag detta efter ett tag igen, trots min ålder så är det Learning by doing som gäller. *ler gott*
.
Uppdatering 10 maj 2013

Detta är träningsprogrammet jag provade som vattengymnastik. Jag förstår nu att det är ett mycket bra program för de som ej har skador av min typ.
Har nu gjort en plan med fysioterapeut och det är enbart promenader samt några tillfällen hos dem med avspänning. Jag har provat avspänningen nu en av fyra gånger , märker av att smärtnivån har lossnat, samt att jag kan göra detta hemma kortare stunder för att kroppen ska släppa spänningar som skapar mer smärta. Inser även att även om solen skiner så behöver jag vila när kropp och själ säger så. Det känns faktiskt okej, för jag vet att det kommer fler smärtfria stunder ur den vilan.

Uppdaterad 30 maj 2013

Autogen träning är det som jag ägnar mig åt förutom promenader och ett par övningar för nacke och rygg hemma. Med dessa meningar som jag tänker för mig själv för att tömma ur huvudet på annat som virrar och gör att spänningar stiger i muskelatur och ökar smärtnivån. Jag lägger med bekvämt eller sitter bekvämt och så upprepar jag någon av dessa meningar för mig själv, så slappnar jag av och smärtnivån går ner i kroppen. Jag har lagt till en positiv mening själv som lyder, det är okej Anne att slappna av. Orden är positiva och jag väljer varje gång de meningar som just för stunden hjälper mig att inte tänka utan unna mig en stunds avspänning. Effekten är för mig enorm, efter belastning som ökar smärtan så kan jag få ner den snabbare på en *dräglig* nivå, om nu smärta kan vara normalt?
Denna teknik är för mig lite kognitiv beteendeterapi, att jag faktiskt med positiva tankar kan påverka min kropp och min själ att våga tänka positiva tankar som ger mig själv effekter så att jag kan leva ett mer värdigt liv som Anne. Att våga vara den som får slappna av och låta kroppen läka en stund. Tar bort mycket rädslor som ofta är grund till vårt mående i stunden. Jag vågar göra saker även om smärtnivån blir för hög, genom denna teknik och tankeverksamhet vet jag att jag kommer igen och vågar göra fler saker bara jag ger mig tid att återhämta kraft och energi.


måndag 16 april 2012

Gråt av smärta?

foto Anne Kekki
Jag överlevde en olycka, nu vet jag vad olycka är. Dagligen efter den så ska jag leva med smärta. Nu mer har jag lärt mig att gråta när det gör ont, för det är faktiskt något att gråta över. Jag vet att om jag vilar en stund så blir det bättre, det är dessa stunder som jag låter tårarna komma. En hunds betydelse i denna stund har jag ej ord för. Qarma min pinscherflicka, lägger sig emot där smärtan är som störst för stunden.


Jag är tacksam över att jag lever, vet att jag kunde ha dött. Jag kan gå och göra ganska mycket aktiviteter, med planering för att kunna återhämta mig efteråt ifall jag utlöser nivå 10 av 10 på smärtskalan. För att beskriva hur ont jag kan ha, så om någon  i min värsta stund gav mig en spruta med smärtstillande, så skulle jag inte tveka att köra in den rakt i punkten där det är som värst.


När jag träffar folk så pratar jag inte om detta, jag vill leva och känna glädje ge och få energi av de jag möter. en del undrar ibland varför jag är lite ensamvarg. Jag behöver läka och vila, för att kunna fånga meningen med livet. Jag har min mening med livet. Att få mig ett gott skratt, göra någon glad. Tycker om att ta dagen som den kommer, göra det kroppen orkar utan krav. Har märkt en konstig grej med krav på sig själv. De dagar jag bestämmer att jag inte ska göra något då blir det ibland mest gjort? 
Jag har dagar som jag är så gott som smärtfri, då längtar jag efter att tex jobba igen. Längtan går snabbt över när smärtan och själen gör sig påmind. Det finns en anledning att jag är sjukpensionär, jag valde inte olyckan själv.

tisdag 5 juli 2011

Jag känner mig så ensam och ledsen

Det kommer när en ska stilla sig för kvällen. Det som jag bär i själ och hjärta. En sorg över att det är så tungt i mitt liv just nu. På några dagar ska jag sortera dela upp mitt bohag, kläder. Det som skall med till pian som hjälper mig med tillfälligt boende. Sedan det som skall packas och förvaras till jag får ett förstahands kontrakt i Göteborg. Samt allt som skall säljas av eller fraktas till second hand, tippen mm.
Jag har jättebra koll på läget och vet hur jag ska få undan allt. Vet att jag går mot en bättre framtid, som faktiskt redan är här, eftersom jag kämpar mitt i den nu.
Samtidigt som det ledsna måste få vara och visa sig. Det är ju en bit av Anne. Som person vill jag vara komplett, ofta glad och nöjd, men det ledsna och besvikelsen över att livet är..........finns som en bit i mig.
Skänker varma tankar till er yngre som lärt mig att prata om känslor och våga sätta ord på dem. Det är ni som gör mig till den hela Anne som jag är.