lördag 13 april 2013

Vad händer när Kekki får psykbryt?

Bild har inget med text att göra
Det är en process som när jag skriver om det, så är jag på väg ur en tid, typ några dagar med hög ångest och sorg över mitt liv. Det finns vissa gränser i min kropp för att kunna delta i aktiviteter och event i den härliga storstad som jag valt att bo nära, Göteborg. Gränsen har ett konstigt namn som heter smärta. Insikten som kommer mellan varven när jag kommer på att mitt liv som sjukpensionär innebär daglig planering och ibland försiktighet för att kunna, orka göra något som jag vill.

Nu när jag skriver om detta, så är läkandet i full gång efter detta psykbryt. Där jag helt enkelt stannat upp och ändrat mina planer för vad jag kan göra och delta i som förgyller min tillvaro. För i stunden av ångest och sorg, är ingen tanke logisk, lätt att hamna i grubbel, vilket är ett negativt ord för mig. Jag ser bara begränsningarna och inga möjligheter till något som berikar mitt liv.
Igår vände detta, jag kunde skriva på nätet att jag har fallit i oros och grubbelgropen. Sedan kom det tankar ur mig som var praktiska och en ny plan börjar ta form och beslut är gjorda om vad som går att göra och vad jag faktiskt kan låta bli. Det är viktigt att inte pressa en kropp och själ som är belastad, kommer inget gott ur det.

Planering
Kontakta sjukgymnastiken i Partille och få en ny typ av sjukgymnastik, som kroppen klarar och blir starkare av.
Inse att jag ej kan delta på event som är för långa tidsmässigt, känns konstigt att skriva så här, men det är min verklighet idag och framåt

Så en kan väl säga att jag provat mig fram ett tag och ser nu efter att hjärnans logiska tänkande är igång, vad som fungerar för mig och vad jag bör undvika. Säkert glömmer jag detta efter ett tag igen, trots min ålder så är det Learning by doing som gäller. *ler gott*
.
Uppdatering 10 maj 2013

Detta är träningsprogrammet jag provade som vattengymnastik. Jag förstår nu att det är ett mycket bra program för de som ej har skador av min typ.
Har nu gjort en plan med fysioterapeut och det är enbart promenader samt några tillfällen hos dem med avspänning. Jag har provat avspänningen nu en av fyra gånger , märker av att smärtnivån har lossnat, samt att jag kan göra detta hemma kortare stunder för att kroppen ska släppa spänningar som skapar mer smärta. Inser även att även om solen skiner så behöver jag vila när kropp och själ säger så. Det känns faktiskt okej, för jag vet att det kommer fler smärtfria stunder ur den vilan.

Uppdaterad 30 maj 2013

Autogen träning är det som jag ägnar mig åt förutom promenader och ett par övningar för nacke och rygg hemma. Med dessa meningar som jag tänker för mig själv för att tömma ur huvudet på annat som virrar och gör att spänningar stiger i muskelatur och ökar smärtnivån. Jag lägger med bekvämt eller sitter bekvämt och så upprepar jag någon av dessa meningar för mig själv, så slappnar jag av och smärtnivån går ner i kroppen. Jag har lagt till en positiv mening själv som lyder, det är okej Anne att slappna av. Orden är positiva och jag väljer varje gång de meningar som just för stunden hjälper mig att inte tänka utan unna mig en stunds avspänning. Effekten är för mig enorm, efter belastning som ökar smärtan så kan jag få ner den snabbare på en *dräglig* nivå, om nu smärta kan vara normalt?
Denna teknik är för mig lite kognitiv beteendeterapi, att jag faktiskt med positiva tankar kan påverka min kropp och min själ att våga tänka positiva tankar som ger mig själv effekter så att jag kan leva ett mer värdigt liv som Anne. Att våga vara den som får slappna av och låta kroppen läka en stund. Tar bort mycket rädslor som ofta är grund till vårt mående i stunden. Jag vågar göra saker även om smärtnivån blir för hög, genom denna teknik och tankeverksamhet vet jag att jag kommer igen och vågar göra fler saker bara jag ger mig tid att återhämta kraft och energi.


2 kommentarer:

  1. Ibland behövs ett psykbryt, för att reflektera över sin situation. kanske få till en förändring eller att kunna förlika sig ed sin situation.
    Du skriver om ditt liv som sjukpensionär, jag skulle vilja säga till dig att jag önskar inget hellre, än att bli just det!

    men istället är samhället på mig, du ska ut på arbetsplaster, sen är det tack och adjö , efter praktikens slut. vem vill anställa mig, med ont i kroppen och panikångest.???
    nej som sjukpensionär kan jag i lugn och ro göra vad jag vill, det vill säga , har hur mycket planer som helst, att jobba ideellt .

    Hoppas du mår bättre och kommer igen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar
      Ja, för mig är det viktigt att lyssna på min kropp och själ, just i stunden är det ju inget vettigt som jag kan finna, då är det ju bara oro, olust och smärta.
      Din beskrivning låter ej som något jag vill byta med, känns lite som om sjukvård och försäkringskassan är ett lotteri med utredningar om vår arbetsförmåga. Jag hade tur och fick rätt individer som förstod att jag ej var arbetsför.Yes, jag är på väg tillbaka, nu när jag kan skriva om det.
      kram

      Radera