Gråt av smärta?

foto Anne Kekki

Jag överlevde en olycka, nu vet jag vad olycka är. Dagligen efter den så ska jag leva med smärta. Nu mer har jag lärt mig att gråta när det gör ont, för det är faktiskt något att gråta över. Jag vet att om jag vilar en stund så blir det bättre, det är dessa stunder som jag låter tårarna komma. En hunds betydelse i denna stund har jag ej ord för. Qarma min pinscherflicka, lägger sig emot där smärtan är som störst för stunden.


Jag är tacksam över att jag lever, vet att jag kunde ha dött. Jag kan gå och göra ganska mycket aktiviteter, med planering för att kunna återhämta mig efteråt ifall jag utlöser nivå 10 av 10 på smärtskalan. För att beskriva hur ont jag kan ha, så om någon  i min värsta stund gav mig en spruta med smärtstillande, så skulle jag inte tveka att köra in den rakt i punkten där det är som värst.


När jag träffar folk så pratar jag inte om detta, jag vill leva och känna glädje ge och få energi av de jag möter. en del undrar ibland varför jag är lite ensamvarg. Jag behöver läka och vila, för att kunna fånga meningen med livet. Jag har min mening med livet. Att få mig ett gott skratt, göra någon glad. Tycker om att ta dagen som den kommer, göra det kroppen orkar utan krav. Har märkt en konstig grej med krav på sig själv. De dagar jag bestämmer att jag inte ska göra något då blir det ibland mest gjort? 
Jag har dagar som jag är så gott som smärtfri, då längtar jag efter att tex jobba igen. Längtan går snabbt över när smärtan och själen gör sig påmind. Det finns en anledning att jag är sjukpensionär, jag valde inte olyckan själv.