Börjar jag bli äldre?

 Jhannah Stolt och jag på Göteborg galopp 

Jag är nu 54 år och börjar känna av att jag är äldre. Har känt lite oro över detta och funderat i negativa banor om att jag behöver vila mer, orkar inte med *värstingaktiviteter*  samt att jag vill vara hemma när kvällen kommer.
Min dotter Marie Axelsson har varit här en vecka och vi har haft justa samtal om vart vi är i livet nu. Jag tycker efter denna vecka och våra samtal gett mig en mer positiv syn på mig själv och var jag är i livet just nu. Det är lätt att falla i en mönster där en ser sig själv ur ett negativt perspektiv istället för att se sina egna positiva sidor.
Jag har även ifrågasatt mig själv för att jag umgås helst med yngre och tänkt att jag borde börja umgås med jämnåriga. Men de är så behagligt med den yngre generationen. De är mer som de är i stunden och detta påverkar mig mycket i positiv riktning. Samtal med min dotter gav mig mycket insikter om att vi är som vi är när vi umgås, trött, pigg, pratsam eller tyst. Vi är ej så länge här på denna jord och att våga tycka om sig själv som en är kan vara en fin sak att göra emot sig själv. Att se sina styrkor, beskriva dem och passar det inte så skit i det. Vi är bäst på att vara oss själva och det tycker jag att vi ska fortstätta med.

Jhanna Stolt som jag träffat under förra veckan, är precis som min dotter ett härligt Maskrosbarn som funnit sin egen bästa väg i livet, skriver så här om mig:

Jag och tant Kekki som var så äventyrslysten så hon kom ut och kollade på Galopp :)

Jag känner att med sådana fina ord så kliver jag med glädje in i tantgänget. Jag är okej som jag är i stunden och det tänker jag fortsätta att vara och tycka om mig själv. Våga du med, var den du är och skit i resten.