Han bad om hjälp, jag som vuxen missade nästan

Men jag hörde, när jag tänkt efter lite. Killen är 18 år som har mycket besök av kompisar i min grannlägenhet. De var fyra yngre som hade kul under natten och på morgonsidan. Jag kunde ju inte sova, dels var de väldigt högljudda samt att vårt hus är säkert ett av de mest lyhörda som finns. Kände inte honom så väl, men tänkte på morgonen att jag tar och knackar på och säger som det är att Anne Kekki är nästan förbannad nu för att hon inte fått sova. Snacket med de yngre blev juste. De berättade vad som sysselsatt dem och vi pratade fram och tillbaka hur ett hus kunde vara så lyhört. Killen var juste och bad om ursäkt. Jag kände ändå att mitt budskap kanske inte nådde riktigt fram till honom. Hade sådan tur att hans mamma var utanför när jag kom från en skogstur med dogs och kompis. Jag frågade henne om sonen berättat att jag skällt ut honom. I lägenheten fanns nya killar nu, de skulle se på hockey tillsammans. Jag sade att det är ju okej med väsen när det är SM final i Karlstad. Mammans oro var att om han varit otrevlig. Nej han var så juste svarade jag och att han bett om ursäkt. Men jag förstärkte att jag blivit arg. Killen kom hela tiden fram och tillbaka mellan sina kompisar och mig och mamman. Vi pratade om att på dagen får vi ju höras och spela musik, men natten ska vara tyst. Han tittade på mig och sade snällt. Du kan ju komma och knacka på om det blir för högljutt någon kväll, natt. Nej sa jag, inte fan orkar jag dra på mig kläder för att kliva upp och gå och knacka på din dörr. Sedan förstod jag att han bad mig om hjälp, han var inte säker på om han kunde få kompisar att förstå vad som gällde här. Det är ju självklart i ett kompisgäng att en kanske inte har kraft att få de andra att sköta sig gentemot vuxna. Så om jag knackar på och säger ifrån på det justa sätt som snacket blev med de övernattande, får ju han hjälp av mig att berätta för kompisar att regler i vårt hus gäller. Till denna historia hör att efter finalmatchen med ca 10 yngre i lägenheten, så blev det tyst och lugnt. Det känns bra att vi tillsammans löser det jobbiga. .......................................................................................................................................................................... Vad är det hos mig som gör att jag kan skälla ut yngre utan att de blir förbannade och faktiskt tar till sig mitt budskap. Jag har av lång erfarenhet lärt mig läsa gruppers individer. Använder mig av transaktionsanalys per automatik, självklart min tolkning av den. Söker nivån hos var och en där jag möter dem, så samtalet pendlar mellan att jag för fram mitt budskap, håller kvar min nivå som juste vuxen, medans vi pratar lite kort om var de är just i stunden och vad de vill prata om. Jag visar dem respekt för att de är som de är, visar dem förståelse att de är i en ålder när en lever som de gör. Att de är okej som individer, fastän jag är arg.