Anna Trober, är hon en ”illojal feministisk fitthora"?

Anna har som partiledare för Piratpartiet kikat lite på Julian Assange och hur det påverkar Wikileaks. 

På SVT Debatt skrev jag: “Wikileaks är de enda jag fortfarande litar på i denna soppa av maktmissbruk” och i PC för Alla skrev jag: “Därfär kan Assange förstöra för Wikileaks“.

Denna bloggposts rubrik fick hon som kommentar på en av texterna.
Anna funderar på reaktionerna över att hon skriver lite om sin uppfattning samt sammanfattar att en kan inte bara följa och tro på individer utan att stanna upp ibland och se om de fortfarande är trovärdiga som förebilder för mig. Detta tycker jag är mycket viktigt i nätsammanhang att en inte bara dras med i åsikter, utan faktiskt värderar dem om och om igen.

Fast denna bloggpost handlar om att använda fitta som ett skällsord. Så min fråga blir ju vad är det för kukhuvud som har använt detta ord negativt i en politisk diskussion? Om det är en man som skrivit detta eller en lespisk kvinna så kan hen  aldrig fått njuta av en fitta i verkligheten. I många sammanhang jag varit med i så används just ordet fitta som något negativt. Könsord är ej negativt och det är ju en väldigt njutbar kroppsdel, så det vore *nice* om vi kunde använda de orden i skönare och finare sammanhang.
Medans jag är igång så kan ordet hora få en åsikt med. Hora är ett ord som används om ett yrke. Så där kan jag föreslå att en som skällsord använder vilket yrke som helst.

 

Hur påverkar nätet mig eller dig?

Hur har jag förändrats sedan tekniken gjort sin framfart och vi lever mer och mer på och med nätet. Jag har bla släppt en mycket bra vana som jag ägnat år åt att lära mig. Detta med att göra en sak i taget, nu har jag laptopen på, när det plingar så släpper jag det som av mig själv bestämts att skall göras, i detta fallet nu är det min disk, som tar flera timmar att bli klar.
Frågan blir för mig är detta en positiv utveckling av mig? Hur stor del av den styr jag själv eller är det tekniken som styr mig och dig?
Var på en föreläsning med Forskare Mathias Klang från Göteborgs universitet. Så denna bloggpost blir mina tankar och ord av att ha lyssna på Mathias syn på hur tekniken påverkar samt hur vår  vår närvaro i sociala medier ser ut.
 Oups, nu drog jag iväg från detta skrivande in i Facebook och svarade på en kommentar gällande korsetter, är detta vettigt och hur påverkar det min hjärna samt mitt psyke att jag slänger mig runt på nätet och känslomässigt reagera olika på vad jag ser. Denna sommar har jag märkt av det detta, när jag gråtit på facebook tillsammans med hundkompisar när hundar som jag lärt känna i Värmland avlivats pga ålder eller sjukdom. Sedan har jag kikat in på Twitter eller G+ och skrattat åt en rolig historia eller deltat någons glädje, för att snabbt ta mig en tanke över nyhetsflödet och fundera på Eurons fall.

  Japp  där drog jag iväg igen, skulle bara hämta en länk och förmedla den, men yrade bort mig och klickade lite fel. Har ej trott detta om mig själv att jag faktiskt förändrat och har ett multitaskande beteende, blandar hej friskt med Tv, nätet och praktiska uppgifter i mitt hem.

För min del så vinner tekniken, styr jag detta val medvetet och i så fall varför? Det jag vet att jag medvetet styr är vad jag läser eller inte läser. Nu när jag känner att det blir lite motstånd i att skriva, så gör jag snabbt ett val att ta en paus och ta en  cigg.

Hur påverkar nätet vår förmåga att hämta kunskap, flyr vi till lättsam underhållning istället för att läsa en längre text. Den frågan är viktig nu när skolan hamnat i detta nätbrus vare sig den vill eller inte. Eftersom generationen som går i skolan nu är och lever med och i tekniken . Jag tror att den skillnaden ej blir större än tidigare skola. Individer som har ett teoretiskt intresse kommer att hämta mer aktuell kunskap och förkovra sig. Samtidigt så de som är praktiker kommer att flyktigt läsa och finna andra sätt att underhålla sig på nätet under skoltid. Detta är inget nytt för skolan, tidigare satt vi praktiker och viskade, skickade små lappar kikade ut genom fönstret och drömde oss iväg. Jag tom utvecklade ett ansiktsuttryck som intresserat lyssnade på läraren, medan jag var i drömmens värld.
Så på Mathias fundering om Hur kunskapens kraft blir i nutid. så hävdar jag efter att ha utgått ifrån mig själv och mitt nätbeteende att den kvarstår. De som kan och vill förkovra sig kommer att fortsätta göra detta utifrån ett egenintresse. Men det sker en förskjutning av detta, du vet ej riktigt vem som besitter kunskapen idag. Skolan bör vara varse detta, Sverige kan ej längre hävda att vi är ett kunskapsland. För det behövs bara en online uppkoppling och en skärm, så kan vilken individ som helst i vilket land som helst hämta kurser mm. Faktum är att framtidens kunskapssamhälle är ju redan här eftersom vi kollektivt valt att bejaka teknikens utveckling.

Är detta att vara datorisk?

Lilleman: Det är bra att inte använda datorer så mycket... då bli man datorisk.(formulerat av en liten kille)

Vi lever stor del av vår tid på nätet idag, utvecklingen har gått fort och kanske skapar det nya ord och uttryck. För att ej få för mycket kritik eller för att liksom smälta in i nätflödet och ej bli så synliga om en gör grundläggande fel som att bryta mot alla mänskliga rättigheter? Telia har varit på tapeten tidigare , vet ej om länkar finns kvar i denna bloggpost som jag lade in nu, Uppdrag granskning, kikade på detta tidigare i vår.




Nu är Telia Sonera enligt SvD framme med ett nytt språk och en helt fantastisk formulering som en ej kan svara på, eller kan vi?

Telia Sonera kan inte säga om bolaget bidragit till att mänskliga rättigheter kränks i Tadzjikistan men understryker att man generellt är emot sådana kränkningar.

 Har kampen på nätet gällande Internet censur och frihet fått nya ord och termer att förhålla sig till? I mitt tycke så verkar detta vara enormt datoriskt.

Regering har sagt sitt med i denna fråga via Ekot :

Finansmarknadsminister Peter Norman säger dock att agerandet är på gränsen till det tillåtna.

Futuriteter 

Vad är det frågan om Telia?

Uppdaterad 18 augusti 2012:

Skarp kritik mot nätcensuren i Tadzjikistan

Bara bilder?

 Yes eller?

Härlig dag med friends och kameror, promenad, käkat gott på Rock Room Café.
Med härlig Blues musik med sång

Varför ser du ej vad jag känner ibland?

I mitt arbete med yngre så har jag lärt mig det viktigaste redskapet i att lyssna. Tyvärr fastnar det som en form av yrkesskada, att jag inte verkar berörd. Det är en form att visa yngre att jag tål höra deras berättelse.  För alla som jag träffat i svåra frågor känner av vad den vuxna tål eller inte tål höra. De testar lite försiktigt med sin egen berättelse om vad de upplevt, samtidigt som de kollar av hur vi vuxna reagerar, om vi tål höra eller om det blir för jobbigt för oss. Det imponerar så enormt på mig att trasiga yngre tar sådan hänsyn till vuxenvärlden att de faktiskt bara berättar det vi tål. De funderar över hur kommer denna vuxna att hantera min berättelse, ta emot den? Klarar hon det eller inte, kommer hon att anklaga mig för något eller får jag stöd i det tuffa jag upplever?
Då gäller det att jag bestämmer mig i sekunden, vad tål jag och hur signalerar jag det?
Mitt sätt att tåla i stundens berättelse är att nästan nolla mig i uttryck och övergå in i ett seriöst tillstånd, där den yngre får sin tid att kolla av mig och se hur långt den törs berätta. Miner som säger usch och olust är ej bra eller ord som säger det samma.

Våldtäktsoffer får direkta råd av mig att bara ta en sekund i taget framåt.

Det viktigaste jag annars gör genom ord och handling är att bekräfta individen i att den är okej som den är, med alla sina upplevelser och att jag inte ser personen på ett annat sätt än tidigare, bara att vi pratat om något viktigt.
Detta är inte ett sätt att förringa en person, utan att faktiskt lyssna. I arbete med yngre så är det faktiskt detta enkla tips som ger resultat. Att lyssna och höra.

Är det tufft för själen att flytta?

Vackra Värmländska skogen foto: Anne Kekki

Att flytta är ju som alla vet rent praktiskt omständigt och jobbigt, tar kroppslig och hjärnans kraft att få alla detaljer med flyttade och i allt detta i ordning. Att jag denna gång flyttat till min egen lägenhet känns bra och med ett förstahandskontrakt.

Har nu förstått att själen måste ju flytta med och att jag ej tänkt på själens flytt pga allt praktiskt. Den själsliga oron som yttrat sig i ångest har ej blivit uppmärksammad av mig. Den känslan förstår jag nu när jag landat här i Partille. Så utifrån detta så förstår jag dem som stannar hemma i sin by och blir kvar.

Jag har en egen förmåga att processa i mitt själsliga mående genom att drömma . Har både när jag tog steget ner till Göteborg från Värmland och även efter flytten hit till Partille haft mardrömmar. De handlar om nya miljöer och att jag ej hittar hem. Tack vare dessa drömmar så förstår jag att det är något som skall bearbetas inom mig. Jag lägger ej någon större vikt vid att försöka tyda detaljerna utan ser drömmen i det stora att det handlar om att landa i sitt nya hem och faktiskt hitta hem i detta.
Steget från värmland och vidare genom Bergsjön till Partille har varit stort. Jag tror att jag hittat hem med själen nu i denna lägenhet. Kanske hjälpte min dotter mig genom att visa rent praktiskt att hon hälsar på hemma hos mamma, när hon var här nu en vecka. Svårt att veta vad som påverkar ens själsliga liv, känner bara att det är viktigt att berätta hur hela kroppen kan reagera på större förändringar.
Så ta steget och flytta om du känner för det och låt ej rädslan stoppa dig. Du kommer att landa vackert och skapa ditt hem igen på den nya platsen.
Jag vet att ni yngre får lov att flytta mycket pga skolor jobb mm. Lägg in det i din flyttplan att du kan reagera och kanske må lite dåligt till att börja med, så kanske hjärnan kan hjälpa dig genom flyttförändringarna och eventuell oro som kommer.

Kan en påverkas positivt av nätet?

Som individ väljer jag själv vad jag vill kika på och läsa. samt att jag väljer hur detta ska påverka mig. Två freinds på G+ Var ner till Göteborg och fotograferade, samt lade ut bilder, som jag såg. Irene bloggade om detta. Ostindienfararen Götheborg lägger till vid Stenpiren i Göteborg I hennes blogg finns berättelsen om hur fartyget kommer in och lägger till vid hamnen. Jag tog mig en tur ner och fotograferad lite och fick mig en härlig promenad efter kajen. Passade på att köpa mig tjärljus så jag fick med mig den där härliga doften hem.
Jag väljer att låta nätet påverka mig positivt, letar efter det som förgyller just mitt liv. Just nu när jag skriver detta känner jag doften av mina ljus vilket är en enormt positiv doft. Påminner mig om gamla tjärade ekor mm.

 

Hittade några häftiga krigsfartyg på min promenad med. Fartyg, vind och vatten ger mig en sådan känsla av frihet. Så denna promenad gav mig mycket positiv energi och känsla av frihet.

GP

Uppdaterad 30 november 2012

Eftersom denna bloggpost är välbesökt så fortsätter jag med tankar om hur vi kan föhålla oss positiva på nätet. Jag självsanerar mig nog när jag skall kommentera en post oavsett vad det gäller. Någon som redovisar ett jobb de gjort , så väljer jag att läsa noggrant för att se hur individen tänker och hur arbetet utifrån det blir gjort. Har jag en positiv kommentar så skriver jag den. Fast om min kommentar skulle bli halvbra med en avlutande mening som börjar på Men det kunde....bla ...bla ...bla Då tar jag ett medvetet val att hålla tyst. För insikten om att varje individ som sitter vid en Laptop har ju alltid sin syn på det vi betraktar. Att vara tyst ibland kan vara den bästa kommentaren i ett blogginlägg eller en diskussionstråd. Det svåra med att finna positiva utvecklande energigivande platser på nätet ligger i oss själva. Hur vi förhåller oss till nätets kraft och om vi ser möjligheterna till att stötta varandra och se Love and pease.

Diskussionstrådar som startar med en åsikt, är intressant eftersom de oftast väcker starka känslor om en är emot denna åsikten. Där försöker jag om jag blir arg på åsikter att avstå kommentar under min ilska, utan låter min känsla lägga sig lite för att jag ska kunna koppla på min hjärna och fundera lite mer klarsynt över vad som gör mig arg, vad är det i åsikten som jag ej är för. Sedan har det hänt att jag ej kommenterat, för nätets positiva kraft kan en oskriven kommentar vara den bästa. För att jag kanske ej finner vettiga argument emot påståendet, så att det går att formulera i ord. Jag kan även göra ett val att skriva att jag ej delar åsikt men vill bara tala om  det. För här är samma utgångspunkt som gäller: Från varje laptop så kommer en åsikt som påverkas av individers nätverk bakgrund mm. Så i en positiv mening så finns ej chansen att vi enas ofta inte ens i ovesäntliga smådetaljer. Tiga är guld annars en stunds eftertanke innan orden sätter sitt märke i nätet.

Börjar jag bli äldre?

 Jhannah Stolt och jag på Göteborg galopp 

Jag är nu 54 år och börjar känna av att jag är äldre. Har känt lite oro över detta och funderat i negativa banor om att jag behöver vila mer, orkar inte med *värstingaktiviteter*  samt att jag vill vara hemma när kvällen kommer.
Min dotter Marie Axelsson har varit här en vecka och vi har haft justa samtal om vart vi är i livet nu. Jag tycker efter denna vecka och våra samtal gett mig en mer positiv syn på mig själv och var jag är i livet just nu. Det är lätt att falla i en mönster där en ser sig själv ur ett negativt perspektiv istället för att se sina egna positiva sidor.
Jag har även ifrågasatt mig själv för att jag umgås helst med yngre och tänkt att jag borde börja umgås med jämnåriga. Men de är så behagligt med den yngre generationen. De är mer som de är i stunden och detta påverkar mig mycket i positiv riktning. Samtal med min dotter gav mig mycket insikter om att vi är som vi är när vi umgås, trött, pigg, pratsam eller tyst. Vi är ej så länge här på denna jord och att våga tycka om sig själv som en är kan vara en fin sak att göra emot sig själv. Att se sina styrkor, beskriva dem och passar det inte så skit i det. Vi är bäst på att vara oss själva och det tycker jag att vi ska fortstätta med.

Jhanna Stolt som jag träffat under förra veckan, är precis som min dotter ett härligt Maskrosbarn som funnit sin egen bästa väg i livet, skriver så här om mig:

Jag och tant Kekki som var så äventyrslysten så hon kom ut och kollade på Galopp :)

Jag känner att med sådana fina ord så kliver jag med glädje in i tantgänget. Jag är okej som jag är i stunden och det tänker jag fortsätta att vara och tycka om mig själv. Våga du med, var den du är och skit i resten.