måndag 26 december 2011

Hur det gick att bo tillsammans med min dotter Marie i tre veckor?



Dagen innan jag skulle åka på Piratpartiets konferens i Norrköping, tog jag ett beslut att stanna hemma. Min dotter Marie kom för att ta hand om Qarma och allt var ordnat. Men jag föll i kraft och beslutade mig för ej åka.  Marie och jag åkte ner till Malmö istället och där blev jag kvar i tre veckor.
Tillsammans med Elis Axelsson firade vi en mycket stillsam och trevlig julafton, jag tackar er båda för det.

Att bo med sin vuxna dotter som för länge sedan flugit ur boet var intressant. Jag känner liksom att jag fick lära känna den vuxna dottern som har ett eget liv att leva. Hon nämnde att jag äntligen förstod att hon är vuxen och att jag tillåter henne att leva som hon vill ha sitt liv.

Det jag känner är att det var bra veckor för oss båda. vi fick möjlighet att visa varandra omsorg och respekt i det vardagliga boendet med varandra. Vi hade ett vackert sätt att visa varandra omsorg och hjälpa varandra framåt. Jag känner att mitt val att vara med Marie var helt perfekt. Att min egen dotter fick gå före allt annat i livet. Jag har inget dåligt samvete gentemot Piratpartiet. För jag har alltid ställt Marie i andra hand pga av mina jobb med att stötta ungdomar, genom Fritidsgård, socialförvaltning och kriminalvård. Som sjukpensionär kan jag nu prioritera helt fritt. Jag tar mig den rätten och är glad över att fått lära känna den vuxna dottern Marie ordentligt igen.
Nu är jag själv tillbaka i Göteborg och fortsätter mitt vuxna liv här. Skönt att komma hem yttrade sig i glädje, samt lite tårar över saknaden av Maloki. Det är ofta som en kan ha dubbla känslor samtidigt, det är som det ska i livet.

2 kommentarer:

  1. Vackert skrivet Anne!
    Saknar dottern varenda dag här oxå men är bara att acceptera att man gjort sitt när det gäller "det", men livet kliver på ändå i samma fart...tyvär kan man tycka.*ler*

    Kram
    Jan

    SvaraRadera
  2. Tack Jan
    visst kliver livet fram i väldig fart. Vi får försöka fånga dagarna, och tex glädjas över din fina kommentar.
    kram
    anne

    SvaraRadera