Fler väljer falukorv framför finmat
skriver Sveriges Radio P3 om
torsdag 15 september 2011
Vem fan törs erkänna att den är fattig i Sverige?
Det är inte många av oss som vågar ta ordet i vår mun. Vi har skapat ett ord i den politiska världen som kallas barnfattigdom i Sverige. Det måste vara det fegaste sättet vi har gjort för att våga se vår välfärd rätt i ansiktet. Det måste ju heta hela familjen fattigdom, falukorv är ju finmat för många i vårt land nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Absolut att det är inte barn som är fattiga, det är deras familjer, ett barn har sällan egna inkomster och tillgångar oavsett hur rika eller fattiga deras föräldrar är. BArn är beroende av deras vuxna som ska ta ansvar för dem och har föräldrarna dåligt med pengar lbir barnet fattigt, om föräldrarna har bra med pengar så är barnen oftast väl utrustat med mat, kläder och aktiviteter. Fattiga familjen låter bra bättre än fattiga barn, och mer korrekt med verkligheten. MEn fattig behöver inte betyda olycklig och med taskiga matvanor. Falukorv är inte alltid bästa alternativet. Mer vegetariskt och mer kunskap till hur man tar tillvara på mat, naturen och budgetering så känner även vi med extremt låg inkomst känslor av rikedom. Det är fördomarna om att man är mindre värd och att umgås måste kosta pengar som ska bort, det är behjälpligheten med att dela med sig av uvuxna men hela barnkläder till de som inte har råd att köpa nytt, som gör att alla barn i klassen skulle ha möjlighet till bra vinterkläder. Som ledare får man lära sig att man är aldrig bättre än den i ens grupp som ligger sist. Om mitt barn har barn i sin klass som inte har regnstövlar mår mitt barn bättre om hans gamla men hela stövlar kan användas av hans kompis istället för att kastas. Ett samhälle där alla hjälpte varandra utan fördomar och där vi lärde oss ta emot hjälpen när vi behövde den. Familjefattigdom är en skam i vårat land på det plan att man antar och dömer om varför det ser ut som det gör istället för att hitt lösningar på varje familjs individuella behov. Och att när man ser det suckar och säger stackars istället för, hur kan jag hjälpa till??
SvaraRaderaJAg är fattig och det gör mina barn fattiga. Men inte är vi dåliga föräldrar, inte slutar vi hjälpa andra, inte lider mina barn. de är hela, de är friska, de har kläder, vi får hjälp av andra och i retur hjälper iv andra med det vi kan hjälpa till med. Att vara fattig skapar också rikedom på ideer och lösningar, de skapar nya vänskap och behjälplighet. Det skapar nya matrecept. Det svåra är att när du ligger efter med räkningar så har du svårt att hålla skuldenivån låg. För bolagen lägger räntor och skyhöga extrakostnader på, och de sällan tålamod att vänta såvida du inte betalar lite extra. Så när ska man få¨sluta vara skuldsatt? Ska en barnfamilj aldrig få flytta till ett tryggare område? För i Sverige får vilket bolag som helst kolla upp din privatekonomi. Sedan bestämmer de att du kommer aldrig få en chans, Inte för att du är opålitlig och grovt våldskriminell, Nej de har LAGLIG rätt att behandla dig som grovt kriminell för att du har skulder. OAvsett om du betalar av varje månad och budgeterar så gott det går, är en fantastisk granne, en välbemötande hyresgäst som tar hand om ditt hem så har sveriges Regering gjort det fullt möjligt för bolag att döma dig och glo rakt in i din privata ekonomi, diskriminera dig utan att knappt tilltala dig. OCh det är där det går fel. Att bolag får lägga höga räntor och extra kostnader , att privata bolag får köpa andras skulder, att hyresvärdar får titta på sina hyresgäster och tilltänktas privata ekonomi. DÄR döms barnfamiljer för evigt ner till att leva längst ner på bottenskrapet. För sveriges regelverk och lag, gör det fullt möjligt för de med pengar att utnyttja de utan och hålla dem kvar på bottennivå. Att starta från noll är aldrig svårt, att starta från minus är praktiskt taget omöjligt i Sveriges "välståndsland" av lagar och regler som gynnar vissa bolag men inte individens rättigheter.
Tack för dina rader. Jätte fin beskrivning om hur många av oss har det i vårt välfärdsland. Jag tillhör med den grupp som du pratar om. Just nu när jag skriver sitter jag snyggt klädd som jag fått av en kompis. vi lär oss att leva med vår familjefattigdom och vi har kanske lyckan att glädjas åt det enkla i livet. Samtidigt som jag vill ge våra politiker en känga att de skall erkänna hur många individer, familjer har det i Sverige idag. kram och tack för din fina berättelse
SvaraRadera