 |
Hittade via Twitter en bitter kritisk text om att Fakir gett sig in i populärmusiken, finns längst ner här i denna post. För mig så blev sången Keep on walking en hjälp under en svår tid i Värmland. Jag satt i ett litet samhälle och väntade på att få ett boende i Göteborg. Kände att jag tappade glädjen och framför allt mig själv som Anne. Att lyssna på denna sång och sjunga för mig själv keep on walking hjälpte mig att *glittra* och att fortsätta kampen för en bättre tillvaro och ett mer givande liv.
Musiksmak är individuellt och vilken text som just jag fastnar för och finner mening i, den kanske kommer av en känsla i hjärtat och sinnet?
Under Göteborgs kulturkalas, så fick jag en stund med den härligaste blandning av musik som kan vara. En musikaliskt gränslös konsert som bejakade friheten inom mig.
Många känner igen Nassim Al Fakir som den påhittigt musikaliska programledaren från Bolibompa. Denna gång kan såväl barn som vuxna njuta av honom och Göteborgs Symfoniker i musikföreställningen "Ute och cyklar". Bered er på en cykeltur ni sent ska glömma! Medverkande: Nassim Al FakirGöteborgs Symfoniker Andreas Hanson (dirigent)
Musik utomhus är en upplevelse som kanske är speciell för oss som älskar naturen, vi får himmelen som tak och vinden leker med tonerna som symfonikerna så vackert skapar på sina instrument. Sedan att publiken är ur alla generationer som samlas och njuter av livet just nu tillsammans, är nog det största.
Fakir skulle vara älskad av både Astrid Lindgren, Emil och Pippi, tog verkligen fram barnet i sig och oss, samt hade ett underbart budskap i konserten. Detta hörde och såg jag och tolkade som fina budskap:
1 Vi är multikulturella
2 Göra ljud med sin mun är kul
3 Rörelser med armar och ben tillsammans med andra och själv om du känner för det.
4 Drömma om vad du eller jag vill drömma om
5 Fantisera är helt okej och spännande
6 Göteborgs symfoniker fick under två stunder, spela klassiska stycken, som Fakir presenterade med värme och hela publiken fick känna på hur den typen av musik var. Gränslösheten över olika musiksmaker och stilar är en svår konst att presentera för en publik.
Symfoniorkestern finner jag ej ord för, vad ni kämpade med att hänga med i svängarna under konserten. Genom kamerorna fick vi så härlig bilder på er individer när ni med lek och lust blandat med ert kunnande gav oss en sådan fin stund att minnas och energi till våra sinnen. Det fanns ca tio tekniker som arbetade med denna konsert, jag har försökt fånga kameramännen på bild, som aktivt arbeta med att fånga konserten på storbildskärmar, hittade ca tre filmare? Scenen packas i fem Lastbilar samt att ca tre gaffeltruckar är med och lastar packlårarna med utrustning.
Jag dansade och sjöng med och lät mig fångas av stundens lek och lust. som vuxen är jag glad över att jag vågar göra detta bland folk. Vara den jag vill vara och inte bry mig ifall någon tycker att detta är sk barnsligt. Som en hel Anne är jag enormt seriös i vad jag gör, samt att jag bara kan vara och släppa fram barnet i mig.
Läste just denna debattartikel om Salem Al Fakir. Nu snackar vi bitter musiklärare. Det är inte rimligt att vår tids begåvningar måste tävla i tv som popartister för att försörja sig. Vi måste vara rädda om våra genier. Deras gåvor är en nationell angelägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar