 |
| Min Xitamiz Qarma har inget med texten att göra |
 |
| Min Xitamiz Qarma har inget med texten att göra |
Nytt, växande fenomen Det blir allt vanligare att svenskar adopterar gatuhundar från utlandet. Men flera hundägare som Sydnytt pratat med vill nu varna andra som funderar på att adoptera från Rumänien.
Kan inte garanteras frisk hund Jordbruksverket slår nu larm om att nya sjukdomar och smittor kan föras in till Sverige via adoptioner av gatuhundar från Rumänien som blir allt vanligare. Skriver SVT
Omplaceringar av hundar i Sverige är av tradition stort, brukar börja när valpen är ca 6 månader och familjen upplever att det är ingen gosig varelse som bara ligger i en korg och är söt. Utan kräver samma omsorg och stimulans som ett barn i familjen. Bilden av gosiga lugna hundar kommer troligen av att det är så svårt att fotografer en hund i full fart, ler. Så de flesta bilder vi ser är valpen som äter, sover samt vuxna hundar som sover.
Problematiken med gatuhundar är inte ny i Sverige, bara nya länder som säljer ofta sjuka varelser, med veterinärintyg att de är frisk av *veterinär*. Jag själv var och kikade på en liten varelse, för många år sedan. Visste ej att det var en importerad gatuhund, den var ej frisk utan skulle omgående behöva veterinärvård? Samt att jag skulle betala 5000 för denna hund. Vi som har behandlat våra hundar pga någon sjukdom eller skada, vet vilka utgifter detta innebär för familjen.
Xena den gula vackra blandrashunden, som lärt Qarma allt sattyg tog jag emot pga omplacering. Hon gav mig många härliga år i skog och mark, samt visade vad en hund kan betyda för min livskvalitet. Det var så enkelt att pga en separation så ville de ej behålla den 4 månaders valpen. Det finns ständigt både katter och hundar som behöver oss.
Vet inte riktigt vad du vill säga med detta inlägg. Min tolkning är att hundar från andra länder innebär sjukdom och humbug, och att vi enbart ska adoptera svenska omplaceringshundar. Jag har en hund från Rumänien. Hon kom hit med pass och läkarintyg. Jag gick själv till veterinären för att besiktiga henne innan försäkringen tog vid. Allt var bra. Hittar man hundar från välkända och aktiva organisationer så är det inget problem. Det finns ett otal svenska medlemmar och oftast får man både göra en seriös intresseanmälan, samt få hembesök innan man blir godkänd att adoptera en hund. Om man sedan inser att ens livssituation inte passar för hunden får man inte adoptera bort den vind för våg, utan detta måste ske inom organisationen. Detta handlar om människor med ett genuint och äkta engagemang för hundar, summan man betalar "5000" handlar om just veterinärkontroll, vaccinationer, resa, samt fortlevnaden av organisationen som vill hjälpa nya hundar. Jag och andra som adopterat från Rumänien möts upp var tredje månad på hundträff, vi fikar och låter hundarna leka med varandra. Allt innebär stort engagemang, folk som åker till volontärerna i Rumänien, hälsar på hundarna innan de blir adopterade, försöker samla ihop pengar till en årlig middag för dessa underbara rumänska människor som tar hand om hundarna och kämpar för dem utan lön, året om. Min gatuhund från Rumänien är den enklaste jag någonsin haft, så gosig, vänlig, och uppskattande för allt. Likadant är det med min irländksa gatuhund. Jag vill inte påstå att det är fel att prioritera svenska hundar som behöver nytt hem. Dock känns det fel att åberopa hundar från andra länder ett mindervärde. Oavsett hur man gör så finns det lika många hundar som förtjänar kärlek och ett tryggt hem, oavsett var de härstammar ifrån.
SvaraRaderaJättetack för din fina berättelse, som visar att det finns seriösa *föreningar* som jobbar med detta, förekommer även inom den sk svenska aveln önskemål om att enbart tjäna pengar, vilken bidrar till att många får köpa valpar som ej är lämpliga och sedan blir dessa omplaceringshundar. Detta är jättesvåra frågor, hur än vi väljer att skaffa oss en hund, så är det bra med referenser och någon form av godkänd välkänd förening bakom. Tackar igen för din fina berättelse
Radera