Ångest på Apotek, var är min medicin?

I samarbete med två vårdcentraler, har jag räknat mina piller? Eftersom jag använder ångest dämpande, som är narkotikaklassat, så ska det räknas piller, så att jag ej får för många. Detta har varit jobbigt men okej ändå, förstår att de vill ha grepp om hur jag medicinerar. Samt att när vi räknat ett par gånger så behöver vi ej räkna mer.

Sedan när receptet är skickat till apotek, så är det ju bara att gå dit och hämta ut mitt preparat? Första besöket för en vecka sedan, så fanns det ej hemma, samtal om att beställa och att det skulle komma som igår. Jag känner att jag släcker ner min själ. för att klara av situationen, vill bli arg och ifrågasätta varför en vanligt förekommande medicin ej finns i lager? Känner mig trängd och står och väntar lugnt medan det ska beställas och skrivas i datorn, samt information till mig om när och hur jag kan återkomma. Jag tackar för hjälpen, vet någonstans att den personal som tar *hand* om mig inte kan råda över att lager är tomma. Nyfiken undrar jag och funderar på hur tomt har det blivit på lagret, skulle vilja gå in där och kika på hur verkligheten  är.

Mitt andra besök igår blir knepigare. Personal börjar tumma på papper, handskrivna minneslappar och lägger fram listor på beställda mediciner. Jag anar oråd och börjar släcka ner mig själv, för att klara av att hantera situationen. Den lugnande medicinen finns hemma nu, men eftersom jag även äter ett antidepressivt preparat, så hade detta ej kommit. Jag står stilla och lugnt, ser mig omkring och noterar en hel full butik med smink, hårvårdsprodukter och personal som hjälper kunder att köpa dyra receptfria preparat, som de vore anställda typ av Kicks eller HM.......?
Pillren som ej kommit, kan beställas igen, okej, jag svarar lugnt och artigt, lite kort kanske. *Ja beställ den*.
Sedan kommer en för mig knepig situation. Eftersom jag värnar om integritet, det ligger datalista med beställda varor bla till mig. Men faktiskt till andra medmänniskor med som tydligen går på typer av preparat som EJ finns i lager. Det börjas ställas frågor till mig om mina antidepressiva räcker, nu börjar jag att få ångest. Känner att jag inte ska behöva räkna tabletter innan jag går på ett Apotek? Jag ska inte behöva stå där inför folk och redovisa piller? Eftersom jag inte vet vad dagens apotek har för uppdrag gentemot mig som behöver receptbelagd medicin, så känner jag faktiskt att jag tappar greppet och vet att bara jag tar mig därifrån så behöver jag ett av mina piller för att häva en ångestattack. Frågorna haglar, troligen för att hjälpa mig, ska vi beställa. Jag svarar bara kort nu, ja och beställ. På frågor om jag klarar mig så säger jag faktiskt bara, *Jag vet inte men jag ordnar det då*
Hinner sedan bara ut ur apoteket, trycker i mig ett piller för att dämpa ångest över att jag inte förstår, hur jag ska få tag på medicin som jag behöver för att klara mitt dagliga liv

Rapport direkt ur verkligheten, till er som kanske kan rätta till detta.